Osägbara ord är vår tids melodi
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-10
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Han heter David Coleman och bär fransiga tweedkavajer, läsglasögon och ett par dubbelhakor. Han är demograf.
Låter upphetsande, va?
Inte?
Ett gäng studentaktivister tycker det, i alla fall. Coleman är nämligen professor vid Oxford. Och han ifrågasätter den officiella brittiska invandringsstatistiken. Studenterna kräver att han ska få sparken och förlora sin professorstitel. Det pågår en stor debatt i brittisk press.
Exakt vad det är som gör att Coleman bör kickas är en aning svävande. Kanske är han med i fel föreningar. Kanske är det hans beräkningar av hur stort det ekonomiska nettobidraget av invandringen till Storbritannien är – värdet av en chokladkaka per person och vecka, ungefär – som inte bör få redovisas offentligt. Kanske är det upprörande hans lite lätt tomtiga idéer om att Storbritannien skulle må bra av att minska sin befolkning.
Vad det än är bestrider ingen att Coleman, kufig som han är, är en av landets absolut bästa demografer. Till och med aktiviststudenterna understryker att de inte ifrågasätter hans arbete. Men han ska ändå ha sparken och hålla käft.
Det är ingen isolerad händelse. På andra brittiska universitet har studenter krävt att tidningar som The Sun och The Daily Mail ska förbjudas. Kampanjer har förts för att bannlysa ordet ”gay”. Inte i betydelsen ”glad”, alltså.
I New York beslutade nyligen stadsstyret att göra ordet ”nigger” olagligt, om än inte straffbart att använda. I höstas beslutade det franska parlamentet att det är straffbart att förneka det turkiska folkmordet på armenier 1915. Och i EU driver ordförandelandet Tyskland på för att det ska bli olagligt, med straff, att i EU-länder förneka, förringa eller ursäkta Förintelsen, andra folkmord eller brott mot mänskligheten.
En företrädare för European Jewish Congress, som länge kämpat för en sådan lag, kommenterade förslaget i svensk radio häromdagen. ”Sanningen”, sa talesmannen, ”väger tyngre än yttrandefriheten”. Att begränsa yttrandefriheten är att värna ”Europas värdegrund”, lade han till.
Där har ni två intressanta formuleringar att suga på.
När ni sugit färdigt och innan ni öppnar käften igen, är det säkrast att ni funderar på vad som står näst i tur att bli olagligt att säga.
I sanningens och värdegrundens namn. Amen.