I morgon köper jag koffert för 100 000
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vårens feminina accessoar är en åsikt om handväskor. Kvinnliga skribenter, som lojt har legat på schäslongen under klimatdebatten och lättjefullt filat naglarna åt det franska presidentvalet, har drabbats av inspirerat raseri och slagits så att hårtestarna flugit när de hört ordet ”handväska”.
Den brännande frågan är: Har stiloraklet Susanne Ljung betalat 70 000 kronor för en handväska eller inte? Själv nekar hon, men de ursinniga vrålen har fortsatt.
Allt detta på kultursidorna, om ni undrar varför ni missat det.
För oss som ändå suttit i publiken har det varit upplivande. Texterna har varit friska, engagerade och mordiska. Men det ystra svischet av Prada, Louis Vuitton och andra märkesväskor, när de slungas i dödsbringande vänsterkrokar, väcker till sist avundsjuka. Man skulle ju vilja delta i ett sådant praktslagsmål, inte bara titta på.
En del personer av den maskulina övertygelsen har, trots bristande handväskkunskap, försökt. Oftast genom att jämföra handväskan med mer patriarkala föremål. Håkan Jaensson, kulturredaktör på denna tidning, skrev till exempel en liten text om sina motorcykelinköp. Poängen var, tror jag, att han borde tvingas betala mer i skatt så att han lät bli att köpa sina motorcyklar.
Det är säkert ett problem som plågar många svenska män, men på något sätt saknades det där blodtörstiga tilltalet. Det är liksom svårt att gå bärsärkargång i någon annans strid.
Därför tänkte jag starta ett eget väskslagsmål för oss män. Det ska handla om den robust manliga kofferten. Snåla bagagebegränsningar och den chockerande bristen på billiga bärare har näst intill utrotat kofferten som rymmer det minimum av ett halvdussin kostymer och skor, ett tjog skjortor och ett lämpligt urval kravatter, som en välklädd man behöver på resa. Moderna män tvingas i stället resa i smutsiga, skrynkliga fritidskläder, släpande på små fjolliga resväskor med gnisslande hjul.
I morgon lägger jag därför in min beställning hos Swaine, Adeney & Briggs i London på en handgjord koffert i kalvskinn, minst en och en halv meter hög och en dryg halvmeter djup. Inga hjul. Den borde kosta minst 100 000 kronor.
Varsågod, svenska män: där har ni fröet till vår egen väskdebatt. Kan vi, äntligen, börja slå skiten ur varandra nu?