Höbindaren MENGELE gjorde historien verklig
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-09-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Om man tittar ut över en tysk äng vid Alpernas fot förväntar man sig att se Heidi. Rågblonda flätor och edelweissbukett. Man förväntar sig inte att se en höbindare med MENGELE tryckt i stora bokstäver på sidan.
Men ibland händer det oväntade. Mig hände det på en tågluff för 15–20 år sedan. Kanske står höbindaren MENGELE kvar och rostar på samma ställe.
Chefsläkaren vid Auschwitz, Josef Mengele, är, som ni nog vet, mest känd för sina bestialiska experiment på lägerfångar. Han flydde till Argentina, sedan till Paraguay och Brasilien. Där dog han, sannolikt i slutet av sjuttiotalet.
Josef Mengele är mindre känd för pappans familjeföretag. Som heter MENGELE och tillverkar jordbruksmaskiner. Bland annat höbindare.
Ännu på åttiotalet gick det uppenbarligen rätt bra för företaget. Utan att det bytt namn. Att det förhåller sig så är begripligt på ett sätt som man helst skulle vilja slippa förstå. Vad rör sig i huvudet på en tysk bonde som gärna skyltar MENGELE för alla som råkar passera?
Men att se höbindaren MENGELE har ändå sina poänger. Det är att förstå att lägerdoktorn inte är en karikatyr i en smaklös folksägen. Han bodde i samma verklighet som vi.
Precis som Diana Mosley fortfarande gör.
Diana Mosley är en 92-årig engelsk adelsdam i Paris. Mamma till Lord Moyne, om ni minns honom från Trustorhärvan. Och änka efter sir Oswald Mosley. Som ni kanske inte minns.
Sir Oswald Mosley var först konservativ, sedan liberal, sedan labour och sist fascistledare i Storbritannien. Mer komisk än hemsk. Ni kan läsa om honom i Cecilia Hagens nyutkomna bok ”De osannolika systrarna Mitford”.
Diana Mosley är nämligen, dessutom, en av de berömda Mitford-systrarna. Sex engelska adelsdamer som blev fascister, nazister, kommunister och succéförfattare. Bland annat.
Diana var förresten inte värst. Hennes syster Unity var kompis med Hitler – som hon kärleksfullt kallade Wolf – och sköt sig i Englisher Garten i München när världskriget kom.
Livsöden, lika osannolika som höbindaren MENGELE. Och som på samma sätt gör historien verklig. Diana sitter fortfarande och är parant i Paris.
Det gör inte sir Oswald. Han dog 1980, utan att ha ångrat sig. Man kan inte läsa det i Hagens skojiga bok, men sir Oswald ägnade de sista 25–30 åren av sitt liv åt att kampanja för ett enat Europa. Han grundade en tidskrift som hette The European. Han skrev böcker om nödvändigheten av en europeisk union. För freden, barnen och för att uppväga den amerikanska dominansen.
Funderar man på det är det, igen, som med höbindaren MENGELE. Historien blir alldeles verklig. Sir Oswald levde i vårt Europa. Eller om det är så att vi lever i hans.