Nya och spännande bokstavs- kombinationer
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Äntligen! För det finns inget tristare än revolutionärer som räknar gem. Jag pratar förstås om vänstern. Vänsterpartiet. VP-men-inte-K.
En gång i tiden delade sig kommunister lika ofta som hemlagad bearnaisesås. Inte sån där ofarlig fusksås i pulverpåse, utan alldeles riktig sås. De vispade och vispade, men det skar sig jämt ändå. SSV och SKP och SP och VPK och KFML och KFML(r) och KPML(r) och APK och FK och MLK och RMF.
För att bara nämna några.
Om två kommunister fanns i samma rum var snart tre partier representerade. Alla avsatte varandra. Mångfald, oförsonlighet och ränksmideri. Liv och rörelse.
Men så kom resultatpolitiken. Resultatpolitik innebär att man vill vara säker på att det fungerar. Att det blir slätt och krämigt. Att det inte skär sig. Pulversås, alltså.
Plötsligt dök det upp kommunister som ville ta budgetansvar. Som smetade på sig läppstift och poserade bakom paraplyer, endast iklädda röda pumps. Som brydde sig om småföretagare, i stället för att marschera på Gärdet. Som inte vevade stencilapparater nätterna igenom, utan satt med Bosse Ringholm och förhandlade om dagis i stället. De ville inte ens bli kallade kommunister.
Folk med fasta handslag, leenden, räknedosor och lön från den svenska, inte den sovjetiska, staten. Förlåtande människor som inte smidde ränker, ens mot en partiledare på kanelen. Som höll ihop och hade överseende med varandras tokigheter. Ordentliga människor. Gemräknare. Rätt lika dig och mig.
Ja, du hör själv. Skulle du kunna läsa din egen biografi utan att somna?
Det är därför jag är glad att det blivit lite fart igen. Exakt vad som pågår är lite oklart. Men jag tror facktermen bland kommunister är utrensning. Det städas i politbyrån, eller partistyrelsen, eller vad de nu kallar det. Ordet "fraktion" förekommer. Hemliga mejl skickas. Det manövreras. Baktalas. Konspireras. Folk med leenden och räknedosor puttas ut. Folk med stål i blicken och spända käkmuskler puttas in.
Riktigt var det slutar kan man inte veta. Det är det som är så spännande. Det enda säkra är att det blir Lars Ohly som ska leda det som blir kvar.
Ohly anses vara en tuffing. Vågar kalla sig kommunist. Folkpartister räknar både matsilvret och barnen när han går förbi. Själv tror jag att Ohly mest är yta. Han verkar inte tuffare än en genomsnittlig tillsynslärare. Ville först inte ta över partiet, eftersom han tänkte på sin familj. Som vilken kristdemokrat som helst.
Men ändå. Bakom Ohly radar tuffingarna upp sig. De som vet hur man böjer till gem så att de blir livsfarliga vapen. Som inte har något emot att såsen skär sig, bara de slipper pulvret.
Det kan bli nya, spännande bokstavskombinationer. Precis som förr i tiden.
Äntligen!