Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sibylla

Poängen borta med greven och betjänten

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-05-14

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Man kan säga att en Rolls-Royce är lite som Ny demokrati. Eller det kan man inte alls. En Rolls-Royce faller inte sönder i småbitar efter ett par år, den har stil och den släpper in araber.

Särskilt oljeschejker. Så det mesta är precis tvärtom mot Ny demokrati.

Men man skulle i alla fall kunna säga att Rolls-Royce är lite som Ian och Bert. Greven och betjänten, ni vet.

Allting började egentligen med Royce. Och Henry Royce själv började inget vidare. Hans farsa var en utblottad mjölnare. Själv tvingades han börja sälja tidningar när han var tio. Han blev lärling vid järnvägen. Och sen började han på en verkstadsindustri.

Jobbade 54 timmar i veckan för sex spänn. I veckan, alltså. Allt det här var i slutet av 1800-talet. Det var inte en tid för veklingar. Föddes man på linan fick man balansera på den utan skyddsnät. Å andra sidan blev en del väldigt duktiga lindansare.

Som Royce. En envis jävel. Perfektionist. En sån där riktigt irriterande millimetergubbe med kontrollmani. Skulle han ha fötts 100 år senare skulle någon socialsekreterare satt honom i avspänningsterapi. Det skulle säkert ha botat honom från att uträtta något. Hursomhelst. Strax efter sekelskiftet har Royce sin egen elektriska verkstad. Han kan unna sig en begagnad bil. En fransk Decauville. Den startar inte, den vibrerar, den blir överhettad. Den är, kort sagt, som fransmän är.

Royce blir förstås vansinnig. Och han vet att man måste göra allting själv. Så våren 1904 rullar tre Roycebilar ut ur hans verkstad. Handbyggda. De är naturligtvis perfekta.

Charles Rolls har under tiden haft det bekvämt. Han är tredje sonen till Lord och Lady Llangattock. De satte honom på privatskolan Eton, förstås. Där eleverna fortfarande bär frackliknande skoluniform. Sedan blev det Cambridge.

Gentlemannen Rolls var biltokig. Han importerade Cambridges första bil och 1903 hade han satt ett nytt hastighetsrekord. 150 km i timmen. Känd som Englands bäste förare.

Så börjar han sälja bilar. Men det han egentligen drömmer om är att ge namn åt en bil. En riktigt bra bil.

Ja, ni kan gissa resten. Rolls och Royce träffas. Snart tillverkar de världens bästa bil. Till och med Henry Ford, han med den billiga T-forden, köpte en.

Rolls dog i en flygkrasch i Bournemouth 1910. Royce höll på till 1933. Nu har tyskarna tagit över tillverkningen.

Det är lite som när Vivianne Franzén, eller vad hon hette, ersatte greven och betjänten.

En del av poängen har liksom gått förlorad.

Fast den nya Rollsen, som just kommit, har hopfällbara paraplyer gömda i bakdörrarna. Om det skulle råka regna när chauffören öppnar dörren.

Det är Royce"n"roll.

Johan Hakelius