Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Då önskade jag att en säljare ringt

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-07

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det ringer hemma hos Seinfeld i ett avsnitt och det är en försäljare. Något vill han sälja - prenumerationer, uppslagsverk, storpack med strumpor. Hursomhelst ringer säljaren mitt i något och får förstås den perfekta avsnoppningen.

Den är på pricken, den är rapp, den är som när en kung-fumästare örfilar en trögslö, västerländsk muskelbiff - femton rapp innan blekfisen ens hunnit blinka:

Försäljaren (käckt kvittrande):

"Jag kanske kan ringa tillbaka senare. När passar det?"

Seinfeld: "Kan vi inte göra så här istället: ge mig DITT hemnummer så ringer JAG upp och stör DIG ikväll när DU slutat jobba."

Försäljaren (förvirrat): "Öööhhh..."

Som jag ville att någon säljare skulle ringa dagarna efter det där. Han kunde ha försökt sälja mig amerikanska guldreserven mot en byxknapp - allt just och kontrollerat av notarius publicus - och jag skulle inte ha kunnat hålla mig ändå. "Ge mig DITT hemnummer så..."

Ja, jävlar. Men det ringde förstås aldrig någon säljare. Och sedan började jag tänka.

Vart man än går är det tunt maskerade ursinnet där. På brevlådan utanför Göran Hägglunds mexitegelvilla i Bankeryd: "Ingen reklam, tack!" Komplett med utropstecknet som markerar att "tack" egentligen betyder "dra åt helvete". Och spärrlistor och upprop och nasala utläggningar om "kommerrrsialiserrringen av det offentliga rrrummet".

Krämarhatet fräser och för en gångs skull är det fint att hata och förakta. Säljare är jordens avskum. Förnedra dem, det är bara roligt.

Jo, jag begriper. Jag vill inte heller ha lismare utan efternamn i luren, inte datorn full av spam och inte en fontän av fyrfärgs-köpkräks genom brevinkastet. Men...

Bakom alla fina svepskäl - miljön, politiken, privatlivets helgd - anar jag något annat. Något enklare: säljare låter, yrkesmässigt, glada och positiva. Saker går att fixa. Finfina grejer! Strålande tider! Härliga tider!

Och någonstans i oss står vi inte ut. Vem fan har givit dem rätten att ta sig ur den allmänna depressionen? Är de så korkade att de tror att något går att fixa i den här jävla skittillvaron som bevisligen går åt helvete?

Och så kommer vi överens om att varje säljare ska få sin leende feja nedkörd i toaletten. På samma sätt som mobbare alltid gjort.

Johan Hakelius