I sommar tänker jag lära mig lägga patiens
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Är det någon som lägger patiens längre? Jag tvivlar. Det är en fråga om tid.
Som i fredags. Jag skulle ha kunnat lägga en patiens i fredagskväll. Rent teoretiskt. Men just när det dök upp lite tid, började det pipa. Det kom från frysen. Behöver jag säga mer?
Alla har varit med om det någon gång. Islossning i köket. Har man inte en frys som piper märker man det på att något annat låter konstigt. Först är man osäker på vad det är. Sen inser man att det är tystnaden. Det där lilla hemtrevliga brummandet är borta. Lugnet före stormen. Eller snarare lugnet före floden.
Det finns väldigt mycket vatten i en frys. Tillräckligt för att fylla en fredagskväll. Men det vet ni förstås också.
Vad ska man säga? Att det är tidskrävande att lita till arbetsbesparande uppfinningar, kanske?
Tidskrävande, ja. Ett ord i tiden. Det mesta är tidskrävande nuförtiden.
Matlagning, att läsa en bok, barn, fotbolls-EM, vanlig enkel vänlighet.
Arbete, förstås. Eller arbetslöshet. Allt kräver tid. Ibland är det ännu värre. Nästan brottsligt. Då säger man att något stjäl tid. Vi blir bestulna. På minuter och sekunder. Det gäller att förbruka tiden innan någon är framme och stjäl den. Skynda, skynda, skynda! Rör inte min tid!
Här är ett ord som är helt ute: tidsfördriv. Det är nästan så man skrattar när man hör det. Tidsfördriv. Att fördriva tiden. Som om tiden var något oönskat överflöd. Ungefär som direktreklamen i brevlådan. En ständigt växande hög till ingen nytta. Något som måste jagas iväg med hugg och slag.
Ni hör själva. När folk sa "tidsfördriv" utan att skratta hade de krinoliner och mustaschvax också. Dock ej samtidigt. Och så la de patiens.
Snäpp. Paus. Snäpp. Paus. Snäpp. En liten suck. Man får inte lägga ut korten för fort. Den som fördriver tid får inte ha bråttom. Patiens betyder tålamod.
Vad är det egentligen som har hänt sedan dess? Tekniken, kanske ni säger.
Dubbelarbetet. Stressen. Kraven. TV. Samhället.
Kanske det. Man kan skylla på allt möjligt. Fast jag tror att det är vi. Vi har fått för oss att vi måste hinna med. Att det alltid händer något, som vi bara inte får missa, någon annanstans. Just nu är alltid för sent.
Men att torka upp efter frysen kan faktiskt ses som ett tidsfördriv. Inte som något tidskrävande. Eller en tidstjuv. Och i sommar tänker jag lära mig att lägga patiens. Öva på att låta livet röra vid min tid.
Hur det blir med mustasch-vaxet får vi se i höst.