Magiskt skimmer över lilla Gnesta

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi åkte förbi Gnesta häromdagen och det var inget särskilt med det. Eller, för att komma till saken, det har aldrig varit något särskilt med det förut.

Varför skulle det vara det?

Jag menar, Gnesta: 5 000 själar, eller åtminstone medborgare, i staden. 10 000 i kommunen. Norr om Nyköping och söder om Södertälje. Födelseplats för Gnesta-Kalle. Stationssamhälle som givit sitt namn till Gnesta-modellen, SJ-arkitekten Adolf W Edelsvärds idé om att stationshus ska vara rymliga och snygga, även på mindre orter.

Och till och med det där, rätt lama stycket, krävde ett uppslagsverk för att bli till.

Men nu åkte vi alltså förbi Gnesta, utan uppslagsverk, och ändå pirrade det en aning. För vi vet numera att Will Ferrell har sommarstuga i Gnesta.

Will Ferrell, den amerikanske komikern. ”Blades of Glory”, ”Wedding Crashers”, ”Anchorman”. Ringer det en klocka? Om inte har ni något att se framemot. Ferrell är en av Hollywoods roligaste. Och han har sommarstuga i Gnesta.

Insikten att Will Ferrell kanske höll på att griljera en skinka, eller leta igenom ett förråd efter den förbannade julgransbelysningen, mindre än en kilometer bort, gav Gnesta ett magiskt skimmer. Det kändes ungefär som att passera Tupelo, Mississippi eller Araratberget. Fortfarande avkrokar, men väldigt speciella avkrokar.

”Stark är kraften i Gnesta. Känna den, jag kan”, som Yoda skulle säga.

Jaja, säger ni kanske. Världen är full av kändisar. Och visst är den det.

Men det är inte poängen.

Att springa på George Clooney i Hollywood är inget särskilt. Om man skulle ta en promenad längs landsvägen i Raggsjö och möta Torgny Lindgren, vore det inte mycket att snacka om. Inte ens att se Bill Murray köra golfbil på Stureplan är särskilt märkvärdigt. Om Bill Murray åker till Sverige, är det klart att man hittar honom på Stureplan.

Men tänk er att ni kliver in på Pressbyrån i Gnesta och där står Will Ferrell och plockar med skumdelfinerna. Det är stort. Det är mer än en närvaro, det är ett nedstigande. Det är magiskt.

Kommunstyrelsens ordförande i Gnesta heter Henric Sörblad. Han är adjunkt.

Ser rejäl ut. Det bästa han haft att arbeta med tidigare, är ett omnämnande av Gnesta i Galenskaparnas låt ”Husvagn”.

Jag hoppas att han förstår att förvalta sitt förtrollade rike.