Om ett vårtecken som bara uppfattas av män
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Man lunkar på som vanligt och där, i vägrenen, står vårtecknen. Massor av dem. Hela fång. Lysande färger. Sol-lapande.
Jag talar förstås om de nytvättade bilarna.
Det började redan förra helgen. Varenda Statoilmack såg ut som infarten till Mexico City i rusningstrafik. Skitiga rishögar i kö, kö, kö. På andra sidan tvätten en annan värld. En av de där tyska reklamfilmerna där allt är en härskarras av snabba, kromade maskiner på väg mot världsherravälde.
Zung! Zung! Zung! Bilarna till och med lät annorlunda när de sköt ut ur tvätten. Precisa. Kontrollerade. Överlägsna.
Sedan parkerades de längs gatorna. Som ett budskap till mänskligheten: Våren är här. Och: Håll dina feta fingrar borta från lacken.
Det är något med det här. Något med detta lustfyllda gnidande med sämskskinn, superbilschampo, lättmetallsfälgsrengörare och vinylstötfångarsprej. Och - sorry, jag vet hur tjatigt det är, men sanningen måste fram - det har att göra med män och kvinnor. Med kön. Inte som i en rad av bilar, utan uttalat som tjön.
Det är som de där hundvisselpiporna. Man kan blåsa sig blå, utan att höra ett ljud. Men Fido, han hör.
Vid de första tecknen på vår händer samma sak. Någon signal, ohörbar för kvinnor, går plötsligt ut. Och i tusentals hem reser sig män ur fåtöljer, lägger tidningar åt sidan och får något beslutsamt i blicken. Som Nelson inför Trafalgar, eller Julius Caesar, minuten innan han korsade Rubicon.
Familjeluncher lämnas halvätna. Utflykter ställs in. Fotbollsungar blir stående i vägkanten i väntan på skjuts.
För nu måste bilen tvättas. Nu. Genast. Omedelbart.
Och där står de sedan, i sammanbitna klungor, i Mexico City-kön. Som tranor utan anlag för dans. Generade över att deras maskiner ännu är otvättade.
Oroliga för att vattnet och schampot och vaxet inte ska räcka. Buttert funderande över bästa strategin.
Med eller utan borstar? Maskin eller för hand? Att avfetta eller inte avfetta. Det är frågan.
Stämningen är helt annorlunda efteråt. När de parkerar sina nytvättade, skinande härskarmaskiner vid trottoaren. Som om de just kastat av sig all världens bekymmer. Visa mig en man med nytvättad vårbil och jag ska visa dig en man som visslar arian ur "Carmen". Eller åtminstone "Leende guldbruna ögon".
Det är, helt enkelt, något med det där tvättandet. Något mystiskt, magiskt, kollektivt. Ett hemligt vårtecken, endast för män.
Och, ja, du gissar rätt. Jag är bara grinig för att jag inte hunnit tvätta min än.