Hunden trodde inte sina ögon
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-26
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det här är ingenting man pratar om. Inget man skriver om heller. Ungefär som inkontinens. Många småskvätter i brallorna, men det är bara i tv-reklam folk ser dig i ögonen, ler och berättar om läckaget.
Skillnaden är att inkontinenta ändå vet - på något sätt, kanske just tv-reklam - att de inte är ensamma. Det här problemet jag pratar om, det är däremot ett riktigt isoleringsstraff. Inga riksförbund, inga hjälpmedel godkända av medicinalstyrelsen, inga reklamfilmer. Bara avgrundsdjup tystnad.
Dagen var som vilken annan som helst. Vi var ute och gick med varandra, hunden och jag. Han gjorde som han brukar: nosade, kissmarkerade, spanade. Det hör till saken att den här hunden välkomnar alla. Ge honom ett ögonkast och det blir svansvift, magen i luften, hela hälsningsceremonin.
Han skulle kunna sköta statsbesök.
Hursomhelst, vi kommer där och ett kvarter bort närmar sig ett par, hand i hand. Det är sommarkväll, ljummet, solnedgång. Romantik i luften, tjock nog att skära med kniv och servera till Lady och Lufsen. Paret ser lyckligt ut.
Hunden får syn på paret. Ni kan rutinen: ögonkontakt, svansvift, åmande och kråmande. Men inte den här gången. Hunden blir stel som Malin Berghagen när hon möter det okända. Blinkar inte ens. Bara stirrar.
Paret kommer närmare. Hunden ser uppstoppad ut. Stirrar. Inga morranden. Bara oförställd häpnad. Han tror inte sina ögon.
Paret passerar oss, hunden stirrar, vänder sig om, stirrar. Stirrar, stirrar, stirrar. Först när de viker runt hörnet släpper stelheten. Resten av kvällen ser han ut att grubbla.
Det här är grejen: Hade du frågat mig för några veckor sedan om min hund var vidsynt och tolerant hade jag inte behövt någon betänketid. Jag menar, vi talar om en kille som sköter sin intimhygien offentligt. Som aldrig bangar en exotisk smakupplevelse, oavsett om det gäller frystorkad komage eller fårbajs. Som gärna juckar på friskt, oavsett tikens pälsfärg.
Fördomsfri. Det är det ord som skulle ha legat nära till hands. Men det var före upptäckten.
Det var inget särskilt med det där paret. Inget, förutom att de båda var killar.
Jag har en heteronormativ hund.
Är sådant tillåtet? Är jag ensam? Finns det någon stödgrupp?