Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Gamla vänners slag

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-20

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

OBS! Bilden är ett montage.

Vad tror ni gör Fredrik Reinfeldt nervös? Sossarna? Någon ännu ej omskolad centerpartist? Filippa Reinfeldt?

Jag tror att svaret är hans vänner.

Sossarna är en sak. Visst, de är ett imponerande maskineri. De har avlönade kampanjmakare på snart sagt varje arbetsplats. De har lojala myndighetschefer. De har mer pengar, fler konsulter, proffsigare analytiker, bättre disciplin och, för det mesta, större självförtroende.

Men en moderatledare vet var han har dem. Han vet vad han har att vänta i en valrörelse: en ångvält av rapporter, påståenden, anklagelser, sann information och desinformation som ska bevisa att moderaterna är ett gäng känslokalla överklassyngel vars grundidé är "den som har, han har".

Det är inte kul att bli överkörd av en ångvält, men det är trots allt en moderatledares huvudsakliga uppgift. Det vore meningslöst att oroa sig. Bättre att lägga sig ned, blunda och tänka på skattesänkningar.

Vänner, däremot"

Häromsistens talade Fredrik Reinfeldt på näringslivets tankesmedja Timbro. Vänner, sedan snart 30 år. Med moderatledaren kom ett kamerateam från Sveriges Television. Bakom talarstolen var väggen täckt av affischer med ett ord: Timbro. Timbro, Timbro, Timbro, Timbro.

Fredrik Reinfeldt gillade inte bakgrunden. Det syntes. Här har han arbetat för att visa att han är annorlunda. Moderat, visst, men folkhemsmoderat. Och så blir han ställd framför en vägg med reklam för ett ideologiskt valsverk. Han såg den antagligen framför sig. Bilden. Fredrik Reinfeldt på "nyliberala" Timbro. Den sanna Reinfeldt. Den hemliga agendan.

Och så direktörerna. Tror ni att Reinfeldt gladde sig åt att Ericssonchefen önskade honom lycka till? Innan ni svarar, tänk er den här affischen: "Reinfeldt - om direktören själv får välja."

Just det.

Det är svårt att vara folkhemsmoderat. Man kasserar några hundra miljarder i skattesänkningar, doppar kaffebröd med facket, säger ett och annat vänligt ord om Ams. Ångvältsföraren börjar få svårt att se vem han ska sikta på. Då spatserar ett par vänner förbi, ler glatt och pekar: "Kolla! Rajraj! Tjenare, Fredrik, gamle gosse!"

Plötsligt är man skarp i konturerna igen. Ångvältsföraren ler, börjar pumpa med gasfoten, sträcker sig efter växelspaken och...

Ja...BRUOOOOM!

Du & jag

Här får du svar på dina mest intima frågor om politik.

Johan Hakelius