SPARKAD...det är ju på tiden
Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna får sparken av regeringen.
Det är befogat.
Det enda man undrar är varför det dröjde så länge.
Generaldirektörer, och dit räknas Diskrimineringsombudsmannen, DO, får mycket sällan sparken.
De utses av regeringen som ogärna skyltar med att de faktiskt valt fel person.
Men i fallet Katri Linna verkar det var ställt utom allt tvivel att hon inte passade på posten.
DO bildades 2009 när fyra diskrimineringsombudsmän, bland annat jämställdhets- och handikappombudsmannen, slogs ihop till en. Linna blev chef.
Men hon fick mycket snabbt kritik. En karakteristisk historia handlar om en elev som utbildade sig till barnsköterska i Stockholm och som inte fick bära heltäckande slöja, niqab, i skolan.
Hon anmälde beslutet till DO i januari 2009. Ett år och åtta månader senare JO-anmälde skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) DO för att hon ännu inte lyckats samla sig till ett beslut.
JO snabbutredde och kom fram till att han var ”mycket kritisk” till DO:s arbetstakt.
Möjligen fick kritiken Linna att skärpa sig. Bara en dryg månad senare meddelade hon nämligen att skolans niqabförbud var religiös diskriminering.
Men eftersom eleven gått färdigt utbildningen, med niqab, medan DO utredde i snigelfart, så hade hon de facto inte blivit diskriminerad. Alltså var Katri Linna förhindrad att ta frågan till domstol.
Så talar en sann struts. Om man stoppar huvudet i sanden tillräckligt länge kan problemet lösa sig av sig själv. Eller hur?
Det är alltså inte konstigt att Katri Linna får sparken. Det enda som förvånar är att dröjde ända till i går.
Under de fyra år som återstår av förordnandet ska Katri Linna nu ställa samman fakta om övergrepp mot romer i Sverige. Det gör hon på elefantkyrkogården, regeringskansliets oas för generaldirektörer utan riktiga jobb.
2009 tjänade Katri Linna nästan 91 000 kronor i månaden.