Ge Danielsson ett mausoleum
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
På väg hem efter ett kort besök i Moskva och jag kastar mig över Aftonbladet. Vad har hänt i Danielssonaffären? Ingenting, verkar det som, förutom att Danielsson fått en pressekreterare. De två som nu sköter hans presskontakter säger att de inte hinner med allt arbete.
Svårbegripligt, eftersom deras arbete hittills bestått i två saker (förutom i måndags, då dagen gick åt till att förklara varför Danielsson behöver en tredje pressekreterare):
1Att inte besvara de centrala frågorna.
2Att ringa till chefredaktörer för att förmedla ”synpunkter”.
Den första uppgiften kunde skötas av en telefonsvarare. Den andra kan antagligen köpas in betydligt billigare från ett call-center i Norrlands inland.
Den här nyheten förstärker känslan av att Danielssonaffären är illa skött.
Och kanske har vi något att lära av Ryssland.
I går förmiddag besökte jag Leninmausolet. Där låg den gamle bolsjeviken i balsamerad ro, precis som han gjort de senaste 75 åren. Han bar mörk kostym, vit skjorta och svart slips med diskreta prickar. Han var mycket blek.
Lenin var minst lika obenägen att svara på obehagliga frågor som Lars Danielsson. Han omgav sig också med en stab av tjänstemän som korrigerade de som frågade fel. Han flög kanske inte kors och tvärs över jorden med privatplan, men han kördes omkring i en skattefinansierad Rolls-Royce.
Ändå: där han nu ligger utstrålar han en sådan stillhet att ingen ryss skulle komma på tanken att överösa honom med frågor och anklagelser. De passerar förbi, fem dagar i veckan, i tyst andakt.
Om Göran Persson vill få slut på Danielssonaffären är detta något att ta efter. Bygg ett Danielssonmausoleum i Kungsträdgården. Låt statssekreteraren ligga där i en glasmonter under kontorstid. På kvällstid kan han smyga hem, om han gör det diskret. Då och då kunde han till och med få ta regeringsplanet på weekendresa –förutsatt att resmålet inte förstör hans naturliga blekhet.
Rätt gjort – polerad svensk granit, dämpad belysning, värnpliktiga i paraduniform – skulle stämningen helt enkelt göra oförskämda frågor omöjliga. Och alla dessa pressekreterare kunde återgå till normal tjänst.
En ljusröd slips på Danielsson skulle göra sig fint mot graniten.