Politiker ska tåla att bli torterade
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-09-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Valet, ja. Någon skrev och undrade om det inte finns några krav på folk som vill ratta Sverige? Riktiga krav alltså, vid sidan av det som krävs för att man ska få ratta en bil.
Man begriper ju frågan. Om man säger så här: toaletten exploderar. Vill du att en utbildad rörmokare, eller en demokratiskt vald rörmokare kommer hem till dig och vänder kloakströmmen? Elen ryker. Utbildad elektriker, eller demokratiskt vald elektriker? Hjärntumör. Utbildad hjärnkirurg, eller? Ja.
Liknelsen funkar förstås inte. Poängen med demokrati är just att vi inte styrs av specialister. Hela folket ska vara med och styra sig självt.
Utbildad som outbildad, fattig som rik, sjuk som frisk. Det är den demokratiska tanken. Vacker är den också.
Dessutom har ingen, under tusentals år av tänkande, riktigt kommit på vad det egentligen är en bra politiker ska vara bra på. Så vi nöjer oss med att välja folk vi möjligen skulle våga köpa en gammal Volvo av. Sedan blundar vi och håller tummarna.
Fast det är inte heller riktigt sant.
Har ni sett partiledarutfrågningarna? Är det bara jag som sitter och väntar på att partiledarna ska börja flacka med blicken, torka svetten från överläppen och utnyttja en livlina? Är det bara jag som tittar in i deras ögon och får känslan av att nu, nu har de nått punkten där de är nöjda med det de har?
Punkten där nervspänningen blivit större än girigheten och de bryter, skakar tass med programledaren och går hem med 150 000 och en safariresa till Sydafrika för två, eller vad de nu lyckats roffa åt sig?
Det händer förstås aldrig, men man begriper något annat: Det här är kravet vi ställer på våra politiker. De ska vara jävligt bra på att torteras genom frågesport. Eller inte bara frågesport, förresten. De ska vara beredda att göra vad som helst i tv, utan att förlora fattningen. Sjunga, dansa, klappa hamstrar, helst allt på en gång, samtidigt som de redogör för prisbasbeloppets relation till grundavdraget.
Det är lite som nollningarna man läser om varje höst. De där folk måste äta maskar, dricka surströmming mixad i filmjölk och måla stjärten grön med karamellfärg för lyckan att få bli teknolog.
Är det ett bra sätt att välja politiker? Vet inte.
Men kanske rättvist. För sedan har de fyra år på sig att nolla oss.