Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Bucklorna får de bittra vädra blod

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-04

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jaha, Borg och bucklorna. Man kommer inte förbi det och frågan är: Hur småaktig är du?

Det finns en hel generation därute. Den såg Gunnar Arvidson fika sig igenom Sveriges Magasin. Den tog baddaren och fisken och simborgarmärket. Den gnällde till sig Choklad-Zingo, gjorde taskiga kassettband med Sweet och Slade och Kiss och glömde att torka scooterkängorna. Den hade Stenmarksmössa på vintern och Borg-pannband på sommaren.

Livet var, kort sagt, som scenografin till en publikfriande Lukas Moodysson-film. Så det är väl inte så konstigt att något blev fel.

I efterhand påstår en del djupingar att de som elvaåringar låg vakna och snörvlade över det väntande kärnvapenkriget. Skitsnack. Eller möjligen vanlig, enkel prepubertal självömkan. För på det stora hela var det en tid av självgod trygghet och Borg var dess profet.

Jag menar inte Borg själv, förstås, han var upptagen med att slå hem Wimbledonfinaler. Jag menar BORG. Killen ni själva skapade. Symbolen, myten, representanten för Konungariket Sverige. Den tysta hedersmannen. Den gode vinnaren - för det är mycket viktigare än att vara god förlorare i ett land där man ska passa sig för att lyckas.

Ja, sen försvann Choklad-Zingon, Sweet dök bara upp på Finlandsfärjor och ingen jävel ville visa sig levande med pannband. Och så Borg. Ja, allt det där: kokain, jet set, skattestrider, taskiga affärer, sjaviga brallisar, blutten, blitten, blatten. Scooterkänge-idyllien sprack. Och i spillrorna satt en generation som var förbannad, besviken och ute efter blod.

Det kommer tillbaka, det där. Nu, när bucklorna ska säljas, sitter folk och snäser: "Han får skylla sig själv!" "Det är inte synd om den där typen!" "Och var har han gjort av alla pengarna, då? Va!"

Ja, inte vet jag. Alltihop är kanske en fiffig fint. Något en revisor kommit på för att få fordringsägare att backa. Kanske tänker Borg ropa in sina egna bucklor när det väl blir dags, kanske köper hans morsa och farsa dem.

Men denna småaktighet. Denna brist på medkänsla. Måste ni sitta där och snäsa bara för att killen visade sig vara mänsklig? Är ni fortfarande så bittra för att ni tvingades bli vuxna? Vad uträttade ni för stordåd när Borg spöade skiten ur Connors och McEnroe?

Ni käkade storstrut framför Drutten och Gena. Blötdjur.

Johan Hakelius