Folkrörelsens eget jättebolag knäcker ”arbetarnas bank”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Historien om undergången för Sparbanksstiftelsernas förvaltningsbolag är förmodligen det närmaste

Vilda Västern man kan komma utan skottlossning.

På fredagen var de storägare i Sveriges största sparbank med omfattande välgörenhet på programmet.

Innan helgen var slut var de – ingenting.

I slutet av förra året var Swedbank illa ute. Utlåningen i Baltikum var förenat med stora risker och banken behövde nytt kapital.

Den störste ägaren, Sparbanksstiftelsernas förvaltningsaktiebolag med 14,5 procent av aktierna, ställde givetvis upp.

Problemet var

bara att de inte hade några pengar.

För att köpa nya aktier, och bidra med

kapital till banken,

lånade bolaget 925 miljoner kronor av försäkringsbolaget Folksam. Och omkring 500 miljoner av statliga Svensk exportkredit.

Som säkerhet lämnade förvaltningsbolaget sina aktier i Swedbank.

Det var ödesdigert. Fredagen den 6 mars värderades Swedbank-aktien till historiskt låga 18:40 kronor. De aktier som Sparbanksstiftelsernas bolag lämnat som pant hade ett lägre värde än pengarna de lånat.

Folksam och Svensk exportkredit var inte sena att agera. Innan helgen var slut hade försäkringsjätten, där förre näringsministern (S) Anders Sundström är vd, och den statliga finansieringsförmedlaren tagit över sparbanksbolagets aktier.

På bara ett par dagar hade den forne storägaren och välgöraren reducerats till – ingenting. Svensk exportkredit, och därmed regeringen, hade däremot blivit ägare till 3,3 procent av Swedbank. Folksams andel blev 15 procent.

Likt handlingen i ett grekiskt drama har Swedbanks aktie sedan dess givetvis ökat kraftigt i värde.

Sedan den svarta fredagen i mars har kursen gått upp med 155 procent till drygt 47 kronor.

Hade Sparbanksbolaget bara härdat ut några dagar hade det fortfarande varit storägare i banken.

Sparbanksstiftelsernas förvaltningsbolag har som mål att främja sparsamheten i Sverige.

De bedriver också en omfattande välgörenhet, förra året satsades 322 miljoner i olika projekt.

Vi befinner oss alltså väldigt nära det gamla folkrörelse-

Sverige där sparsamhet och nit premieras och man lägger sparpengar i en gris.

Därför är det tragikomiskt att just de dukar under. Och inte för några internationella girigbukar med flotta kostymer. Utan för arbetarrörelsens eget försäkringsbolag. Och staten.