Skärp er GM

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Saab-ägaren General

Motors gick med förlust 2005.

Och 2006.

Och 2007.

Och 2008.

Nu springer de med

svansen mellan benen och tigger pengar av världens regeringar.

Företag har ägare. De förväntas ta ansvar för sin firma. I dåliga tider kan det betyda att de tvingas skjuta till nytt kapital. I goda tider brukar det innebära att de får god avkastning på sina pengar.

General Motors ägare är inne-

havare av världens största biltillverkare med flera hundra-tusen anställda.

Dessa ägare har

accepterat att före-taget har gått med förlust sedan nyårsdagen 2005. För de tre första åren är

den sammanlagda förlusten nära 435 miljarder kronor.

Förlustmaskiner

Bokslutet för förra året är inte klart ännu men bara under det tredje kvartalet kunde ytterligare 31 miljarder läggas till de tidigare förlustsiffrorna.

Finanskrisen och den djupa konjunkturnedgången har tagit många på sängen.

Kassakor har förvandlats till förlustmaskiner på bara några månader.

General Motors ledning och ägare är sannolikt också överraskade av krisens våldsamma verkningar. Men efter fyra förlustår på raken kan de knappast vara okunniga om att firman går knackigt. Riktigt rejält knackigt till och med.

Men vad är GM:s recept för att komma på fötter igen?

Det var inte att ta itu med de grundläggande problemen i tid.

Det är inte att be ägarna

om mer pengar. Om frågan ställdes skulle den med största sannolikhet besvaras med nej.

Det är inte konkurs. Enligt GM-chefen Rick Wagoner är det både dyrt, arbetskrävande och tidsödande och bör därför undvikas.

Gå med tiggarstaven

Nej, GM:s lösning är att gå med tiggarstaven. De tigger pengar av regeringarna, det vill säga skattebetalarna, i de länder där deras olika bilbolag har problem.

Det är riktigt, riktigt pinsamt.

Vilket ansvar har Kanadas regering för GM:s problem? Inget. Vilket ansvar har Tysklands regering för GM:s problem? Inget. Vilket ansvar har den svenska regeringen för GM:s problem? Inget.

Det regeringarna har ansvar för är

att de anställda som nu ska få sparken

landar så mjukt som möjligt. Att näringslivet fungerar. Att forskning och utveckling inte tappar fart.

Inte snyggt

Men för General Motors hade de inget ansvar förra året eller året innan dess. Och har det knappast nu heller.

Sammanlagt begär GM-ledningen att regeringarna i USA, Kanada, Tyskland, Thailand, Storbritannien och Sverige ställer upp med drygt 300 miljarder kronor för att hålla företaget flytande tills man får ordning på verksamheten.

Lejonparten vill man ha från den amerikanska regeringen.

Det är inte snyggt.