I Las Palmas spelar tomtarna flamenco
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-25
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
För er är det redan över. Dopparedan är färdigdoppad. Skulle ni råka bo i någon reaktionär församling som ännu inte bytt ut julottan mot en hundgudstjänst eller en bisexuell morgonsamling, har ni klarat av Jesus-biten också.
Nu återstår bara att vänta ut släkten. Längre än annandan kan de väl ändå inte kleta sig fast?
Annat är det här i Las Palmas. Det har knappt börjat än.
Jag säger bara tomtarna. Det finns fler tomtar än nordafrikanska knarklangare härnere. Langarna framstår dessutom som sofistikerat salongsfäiga i jämförelse.
Tomtar i Las Palmas är fulla och spelar flamenco. Modellen som endast är iförd nätstrumpor, väl renoverade bröst och luva sägs också vara vanlig. åtminstone på kontorets julfest. Och så finns förstås självmordstomtarna.
Meningen, får man väl anta, är att det ska se ut som om tomtarna är på väg upp. Spidermantomtar som inte hittat skorstenen. Men de där tomtedockorna som hänger högt uppe på husfasaderna, med ett ben innanför fönstret, ser snarare ut att vara på väg ned.
Som om klapphysterin fått dem att gå in i väggen och bli utbrända. Som om det enda alternativet som kvarstår är att kyssa rännstenen från sjunde våningen. Man förstår dem. För här är det två presentdagar. Välsminkade latinska morsor knegar på som ett pack åsnor. Först måste de skaffa något till affärsmännens Disneyjul den 24–25. Sen måste de hålla den spanska traditionen levande och ösa presenter över ungarna på trettondan.
Det var ju på trettondan tre kamelbud levererade guld, rökelse och myrra till Jesusbarnet. Och den traditionen håller man stenhårt på här, där varje barn dränks i spetsar och siden och sammet, som om det vore vår näste frälsare.
Till och med kommunen är inblandad i presentkomplotten. På offentliga platser har den ställt upp badhytter, tre och tre. Men det är inte badhytter. Det är jättelika brevlådor för önskelistor. En för varje vis man – Melchor, Gaspar och Baltasar – och två inkast i varje. Ett lite lägre för barnen. Ett lite högre för de vuxna.
Kanske behövs det, även för de vuxna, för i förrgår utbröt den stora ödepressionen. Årets jättelika spanska jullotteri – El Niño – avgjordes.
Första pris var 40 miljoner euro, ungefär 400 miljoner spänn. Och varken den vinsten eller någon annan gick till Gran Canaria. Någon jävel på fastlandet snodde hem det. Och här på ön mumlas det om att ingen vunnit något på El Niño sedan 1986.
Vore det inte för de tre vise männen – los reyes – skulle det nog vara risk för statskupp. Eller åtminstone fler störtande tomtar.
Men nu kan man ju alltid lägga sin lista i en av de där badhytterna och vänta på trettondan.
För här har det knappt börjat än.