Arbetarhjälten som skrek och hotade
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jan Hammarlund, välsigne den gamle proggtrubaduren, har skrivit en låt om honom. Den heter ”Arbetarhjälten i tunnelbanan”. Bara titeln gör ju att näven knyter sig och skägget växer.
Man får lust att spika upp sitt gamla röda överkast på ett kvastskaft och marschera ut på gatorna.
Per Johansson, sparkad från Connex. I förrgår bestämde arbetsdomstolen att det var okej att ge honom sparken, trots att han var fackklubbsordförande. ”En klassdom” säger Johansson själv.
Och här och där, bland annat i den här tidningen, verkar slutsatsen vara att vi nu inte är mer än ett fotbollsstadion från Pinochet. ”Yttrandefriheten” är i fara. Arbetarhjälten Per Johansson kommer antagligen att dra ut i Lill-Jansskogen för att därifrån fortsätta sin kamp för folket, friheten och socialismen.
Men om man har följt fallet är det ganska uppenbart vad det handlar om. Per Johansson anser sig ha rätt att skrika på, förolämpa och till och med hota alla som inte delar hans ideologiska övertygelse.
Om det är ett hot mot yttrandefriheten att avskeda honom måste slutsatsen vara att fackliga förtroendemän, till skillnad från alla andra, har rätt att bete sig precis hur som helst.
Om detta har det skrivits ganska lite. Liksom om detta:
Det händer att organisationer blir verktyg för något annat än de officiellt är till för.
Människor tar sig till toppen för att där använda resurser, lagstiftning och position i ideologiska syften som inte redovisas öppet. De organisationer de själva tillhör och egentligen är lojala med, är för extrema för att vara till nytta. Det krävs en täckmantel.
Det kallas entrism. På vänsterkanten är det en favoritmetod bland trotskister.
De tar över en elevorganisation, en konsumentorganisation eller en fackklubb. Snart dyker de upp i medierna och uttalar sig som representanter, inte för trotskismen, utan för ”eleverna”, ”konsumenterna” eller ”arbetarna”. Oftast i samband med aktioner som syftar till att förhindra, försvåra eller sabotera verksamheten.
Per Johansson är gammal medlem i trotskistiska Rättvisepartiet Socialisterna, även om han säger sig inte vara medlem för tillfället.
Det kan vara en slump. Men jag är, ärligt talat, inte så säker på att fackets integritet blivit lägre av att just den här arbetarhjälten fick sparken.