De borde få sitta av några årstider
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag vet inte hur många gånger jag hört någon utflyttad svensk säga det där, utan ens antydan till ironi: ”Vad jag saknar??... De svenska årstiderna!”
Det är ungefär som när en direktör får frågan om han ångrar något. Ni vet svaret. Tre, två, ett, ALLA TILLSAMMANS: ”Att jag inte ägnade mer tid åt barnen.”
Men årstider var det. Visst begriper man utflyttarna en av de där sena marsdagarna när vinden för första gången är ljummen. När solen inte längre är brännande kall som ett halogenlyse på en upp-pimpad BMW. Eller en höstdag när man fått plocka fram favorithalsduken, men fortfarande kan skita i vinterrocken.
Visst. Men det där är ju undantag för oss som inte bor i Provence, Florida, Toscana, Kalifornien. Fem tio dagar av 365, kanske. Sedan: 50 dagar av slask. Lika många av svinkall iskana. Ännu fler av surmulen gråtjocka.
Jag tänker inte ägna mig åt vädergnäll. Det är inte det. Tvärtom: vi vet alla hur vädret är, att gnälla är meningslöst. Det jag däremot vill gnälla på är de där utlandssvenskarna som, trots att de är lika välinformerade som vi andra, ändå svarar som de gör.
Lika trovärdigt som om de svarade: ”Vad jag saknar??... De svenska skatterna!”
Varför säger de så där? Är de alla senila? Tycker de att de är lustiga? Är det menat som ett hån mot oss som fortfarande sitter här uppe? Finns det någon slags hemlig klubb för alla utlandssvenskar – konstiga handslag, broderssupar, särskilda ränder på slipsen – där stadgarna kräver just det svaret? Ett practical joke som de sitter i ett solgassigt klubbhus och flinar åt, medan någon inföding häller upp gin å tonics?
Ju mer jag tänker på det, desto mer förbannad blir jag. Vad gör Svenska institutet? UD? Säpo? Någon myndighetsperson borde gå igenom varenda intervju med utlandssvenskar. De som svarat hårt bröd kan vi lämna i?fred. Kalles kaviar, kräftor och surströmming – okej. Men de som svarat ”de svenska årstiderna” borde lockas hem. Erbjud dem kranskärlsoperationer och nya, fräscha höfter, utan kötid. Och så snart de sätter sina desertörklövar på svensk mark borde de fråntas passet och placeras i kommunarrest någonstans i Norrlands inland.
Där kan de sitta av några svenska årstider. Tills de har vett att be om ursäkt.