Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingrid, Inger

Kalle Anka hade faktiskt en poäng

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-25

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag minns en Kalle Anka-drapa - vi kan väl säga att Carl Barks tecknade den, för då låter det som kultur - där Kalle skulle uppfinna något. Vad som helst. Jag minns inte så noga varför. Antagligen skulle han imponera på Kajsa, eller så skulle han bara bräcka Alexander Lukas.

Ni begriper ju hur det slutade, men det som fastnade var en ruta någonstans i mitten, när Kalle redan hade misslyckats med ett halvdussin uppfinningar.

"Hur ska man kunna uppfinna något", kvackade Kalle, "när alla lätta grejer som glödlampan och telefonen redan är påhittade?"

Det där garvade man ju åt när man var nio. Trettio år senare undrar man om inte Kalle hade rätt.

Nu menar jag inte det bokstavligt. Det görs förstås finfina uppfinningar i dag. Så ni tjejer och grabbar på Sony Ericsson, Microsoft och Astra Zeneca, som tycker att jag trampade farligt nära er yrkesstolthet kan tagga ned. Jag bockar och bugar. Ni får Leo-nardo att se ut som Skrot-Nisse. Åter till era datorsimuleringar och vita möss.

Det jag talar om är något annat: förväntningar.

Om vi gör ett undantag för en uppenbar knäppgök som Jules Verne, hur många tror ni satt och väntade på glödlampan för 150 år sedan? Hur många tog för givet att den var på väg? Hur många höll nere inköpen av frimärken, eftersom de var övertygade om att någon snart skulle uppfinna telefonen?

Inte så många, skulle jag tro. Folk blev överraskade.

Vad skulle man uppfinna i dag för att överraska? Ett flygande tefat? Till och med springschasar i Burkina Faso har redan sett sådana på film. En teleportör som på en millisekund strålar resenären från Skövde till Addis Abeba? Jovisst, men när ska man hinna handla taxfree, då? Tändsticksasksmå maskiner som gör att du ständigt kan tala med, se och höra vem som helst, var som helst på jorden? Ja visst, ja. Mobiltelefoner finns redan.

Det brukar heta att vi var teknikoptimister fram till sjuttiotalet. Då kom gröna vågen, oljekrisen och utvecklingspessimismen. Men jag vet inte. Är det inte tvärtom? Finns det någon människa som inte förväntar sig - nej, KRÄVER - att varje vecka ska erbjuda en ny manick? Någon som inte blir irriterad om leveransen av deras nya 3G/MP4/MPEG2-mobil är en månad sen? Någon som tycker att uppfinningar inte är vardagsmat?

Jag säger bara: Kalle hade en poäng.

Johan Hakelius