Skulle fira i EU – blev storbråk
De skulle fira freden.
Men i stället blev storbråk.
Storbritanniens David Cameron riskerar att få åka hem med svansen mellan benen.
Vid 19-tiden ikväll inleder EU:s regeringschefer en arbetsmiddag i Ypres, eller Ypern, i belgiska Flandern.
Platsen är vald för att det är 100 år sedan första världskriget startade, ett krig som ledde till att tiotusentals människor slaktades på slagfälten. De båda världskrigen under 1900-talet ledde i sin tur till bildandet av EU, krig på den europeiska kontinenten skulle göras omöjliga.
Men i möteslokalen är stämningen sannolikt inte särskilt hjärtlig. Storbråket gäller vem som ska bli EU-kommissionens ordförande under de närmaste fem åren.
Vi backar bandet till EU:s senaste grundlag, Lissabonfördraget som trädde i kraft hösten 2009. Enligt det ska EU:s toppar, stats- och regeringscheferna, presentera ett förslag till ny EU-chef för EU-parlamentet som godkänner eller förkastar.
Men innan de presenterar sitt förslag ska de ta hänsyn till utfallet av valet till EU-parlamentet. I det blev den konservativa gruppen, där M och KD är medlemmar, störst.
Lissabonfördraget har av EU-parlamentets partigrupper tolkats som att de ska ha ett betydligt större inflytande över vem som blir chef för EU-kommissionen. Det är korrekt.
Men när parlamentet bestämde att varje partigrupp kunde nominera en kandidat som sedan kampanjande under en stor del av våren överträdde de sina befogenheter. Anser i alla fall stats- och regeringscheferna som kände sig som parlamentets fångar.
Bland andra har Fredrik Reinfeldt och hans holländske kollega Mark Rutte kraftigt kritiserat processen.
I alla händelser var Luxemburgs förre premiärminister Jean-Claude Juncker den konservativa gruppens kandidat och alltså borde han, enligt parlamentet, bli ny kommissionsordförande.
Över min döda kropp, hävdade Storbritanniens premiärminister David Cameron som inte uttryckte sig så men det var det han menade. Enligt Cameron står Juncker för allt som är dåligt med EU, överstatlighet, slutenhet och en viss arrogans.
I slutna rum ska Cameron till och med ha hotat med att tidigarelägga den folkomröstning om EU-medlemskapet som Cameron utlovat till 2017. Den kommer med all sannolikt leda till att Storbritannien minst omförhandlar sitt avtal med EU eller lämnar unionen.
Men Camerons enda allierade tycks nu vara Viktor Orbán, Ungerns kontroversielle premiärminister.
Mot Cameron står EU:s mäktigaste person, Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Hon har backat upp Juncker från första början och hon brukar få som hon vill.
I torsdags ställde sig även Sverige bakom Juncker efter en dramatisk EU-nämnd där Socialdemokraterna lade ner rösterna medan V, MP och SD var emot.
Men maktkamper är till för att utnyttjas och så även denna. Italiens nye, dynamiske premiärminister Matteo Renzi kräver att reglerna i EU:s ekonomiska tillväxt- och stabilitetspakt mjukas upp för att backa upp Juncker. Liknande åsikter har lämnats från flera av EU:s huvudstäder, bland annat Paris.
S-gruppen i parlamentet kräver att ett program för tillväxt, investeringar och anständiga jobb för att rösta ja till Juncker. I omröstningen måste minst hälften av alla ledamöter rösta ja för att Juncker ska få jobbet. Enbart röster från den konservativa gruppen räcker alltså inte.
Fredag eftermiddag ska frågan vara löst. I mitten av juli röstar parlamentet.
Men fler topposter ska besättas i EU. Ordförande i Europeiska rådet, den gemensamma ”utrikesministern” och ordföranden för eurogruppen, alltså finansministrarna i euroländerna.
Det är alltså upplagt för nya maktkamper. Och fler tappade ansikten är Camerons.