Det talas mer om anal-sex än om rena kläder
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-25
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ingen har, såvitt jag vet, skrivit en hyllningslåt till tvättmaskinen. Bilen har allt från Brucans Chevrolet till Torssons DKV. Tvättmaskinen har inte ens en gubbsjuk Afzeliusballad.
I inredningsmagasin snackar folk tills korna kommer hem om sina 100000-kronors Aga-spisar, sina ädelstålsskodda kylskåp och data-diskmaskiner.
Men nämns en tvättmaskin är det bara för att någon Timell-wannabe skryter med att han snickrat in den i väggen, bakom en platta av frostat glas. Så att den inte syns.
Sanningen är att det oftare talas om analsex än om rena kläder. Andra maskiner får i alla fall cred för vad de gör. Det finns hyllmeter om Den Perfekta Espresson. Men Den Perfekt Tvättade Kalsongen går ingen i spinn över. Inget himlande med ögonen. Inga kåtsmackande läppar.
Tvättmaskinen är en icke-maskin. De enda som nämner den är taskigt dubbade tyska hemmafruar, som kursar tvättmedel mellan programmen i TV3.
Och där har ni nästa skandal. Medan vi går omkring och låtsas som om våra kläder blev rena av sig själva, smids det ränker på huvudkontoren. Tysta överenskommelser görs. Hemliga handslag utväxlas.
Ni kanske tycker att jag låter uppjagad. Det är jag. Jag tycker om rena kläder. Vad jag däremot inte tycker om är tvättmedelskorn. Små, mjälliga lämningar som blir snorsörja på golvet när man försöker svabba bort dem. Och till alldeles nyligen hörde det där till historien. För till alldeles nyligen fanns tvättabletten.
Tvättabletten var svaret. Lösningen. Alfa och Omega. Tvättabletten kom i små, fina, individuella plastförpackningar - kanske var de återvinningsbara, kanske inte - som karameller till någon med jävligt stor käft. Man öppnade den lilla förpackningen, tog ut tabletten, lade den i ett nät, stoppade in den, stängde luckan och tryckte på knappen.
Sedan var man hemma. Utan pulverrester.
Men nu har tvättabletterna försvunnit från min butik. Allihop. Alla märken.
Samtidigt.
Jag vet inte vilka razzior Konkurrensverket ägnar sig åt i dessa dagar. Men jag vet vilka razzior som borde göras. Här föreligger en konspiration. Eller åtminstone en kartell. Men inget händer. För runt om i Sverige, säkert på Konkurrensverket också, går folk omkring och nynnar på billåtar, skryter om sina diskmaskiner och brädar varandra med Den Perfekta Espresson. Alla är de för fina för att erkänna att de har med tvättmaskiner och tvättmedel att göra. Så tvättabletten bara försvinner. Ingen protesterar.
Det är så här det börjar.