Som en parad av ostron nyduschade i sur citron
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-09-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ja, hur ska man beskriva det? I vårt tudelade Sverige, menar jag. Så här kanske:
För er som röstade nej är det ungefär samma uttryck som när man öppnar det där orange pensionskuvertet. Ni vet hur det uttrycket ser ut. Ni vet till och med hur det känns. Alla muskler spända, häftig inandning och en sällsynt blandning av oro och ursinne. Blåst igen!
För er eurokrater påminner uttrycket om vad som händer när man droppar citron på ett färskt representationsostron. Det vet ni hur det ser ut. Ostronet drar liksom ihop sig i en sista liten kramp. Gör sig redo att på ett utsökt sätt åka vattenrutschkana på champagnen ned i era strupar.
Så ungefär.
Och ända sedan åttatiden i söndags kväll är det just det uttrycket vi får se om och om igen i rutan. Det är som en parad av små ostron i mörka kavajer, nyduschade med riktigt sur citron. Hela ostronbankar i frodiga citronlundar.
För svenskarna svarade fel.
Oro och ursinne. Kramp.
Jojo, man ska inte glädjas åt andras besvikelse. Visst är det så. Men man är inte mer än människa. Så låt oss vara ärliga ett ögonblick. Låt oss släppa lite på etiketten. Låt oss vara uppriktiga.
Så här bra har inte den fysiska humorn varit sedan Chaplin slängdes ut från Hollywood. Inte sedan Helan och Halvan reste på sig, borstade av sig och checkade in på hemmet för pensionerade snubblare.
Till de klassiska redskapen - en planka, en tårta, ett bananskal - kan vi nu lägga folkomröstningen. Och tekniken är densamma.
För med fysisk humor är det ju så att alla, utom komikern, ser vad som väntar. Vi upptäcker bananskalet innan foten är på plats. Vad som ska hända med tårtan är tydligt redan när den balanserar i någons hand. Och en planka på axeln kan bara sluta på ett sätt.
Alla ser det. Utom komikern. Inte ens efteråt.
Ja-kampanjarna utgick ifrån att svenskar som säger nej antingen är så dumma att de inte begripit hur bra EMU är, eller att de är nationalister av nordkoreanskt snitt. De begrep att svenskarna tvivlade, men de begrep inte varför. Och nu, efteråt, verkar de fortfarande inte förstå vad det handlar om.
Slutsatsen så långt verkar vara att något är fel på svenska folket. Som om det svarat fel på ett läxförhör, trots att pappa och mamma satsat pengar på privatlektioner.
Det är därför de ser ut som citronstänkta ostron i fejset. Som om de just öppnat pensionsbeskedet. Och om de inte tänker om kommer snart fler orange kuvert på posten.
För ni vet hur det är med plankan. Först kommer den susande från ena hållet.
Så ställer sig komikern upp. Trotsigt oberörd på samma ställe. Då kommer plankan tillbaka från andra hållet.