När kommer Persson tacka moderaterna?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-11-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Just nu är frågan hur det egentligen är med president Chiracs hörsel. Det ryktas att han behöver hörapparat. Och det verkar klarlagt att Frankrikes president prövat en modell. Men det dementeras bestämt att det skulle bero på att president Chirac faktiskt hör illa.
"Självklart har presidenten inte någon hörapparat", säger en ilsken officiell talesman. "Presidenten har bara testat en apparat för bättre komfort."
Där hör ni. Om ni har apparaten på. Av rena komfortskäl, naturligtvis.
Riktigt varför påståendet om presidentens dåliga hörsel behandlas som ett angrepp från al-Qaida är lite svårt att begripa. Möjligen har det att göra med manlighet. Att hålla sig med älskarinnor är som bekant bara en fördel i fransk politik. Nästan ett obligatorium. Det signalerar virilitet. Lite mutskandaler längs karriärvägen är inget problem. En riktig karl vet att ta för sig. Men vem kan vara republikens förste älskare med hörapparat?
Det var samma sak för Mitterrand. Gott om älskarinnor och mycket otvättad byk. Det gjorde inget. Men sen började prostatan krångla.
Och saken är kanske inte unikt fransk. Schröder, den tyske förbundskanslern, har ju gått till domstol för att bevisa att han inte färgar några gråa hår mörka. Förbundskanslern är en trygg man i sina bästa år. Ingen fåfäng gamling.
Här hemma känns det mer som om man själv saknar hörapparat. Som om man ständigt hör fel. För man får gråa hår när man försöker lista ut hur politiken funkar.
Ta statsminister Persson. Häromdagen tyckte jag han sa i tv att invandrare från de nya EU-länderna inte "från dag ett" borde omfattas av de svenska trygghetssystemen. Det var precis vad moderaterna skrev i ett program för några år sedan. "Land för hoppfulla", hette det. Moderaterna fick så mycket stryk för idén att de fegade ur och tog tillbaka. Men nu tyckte jag att Göran Persson sa samma sak.
Kan aldrig stämma. Måste behöva hörapparat.
Fast det är förstås möjligt att statsministern har ändrat uppfattning.
Kanske är vi svenskar, till skillnad från fransmän och tyskar, välsignade med en alldeles särskild sorts politiker. En sort som inte är full av prestige och fåfänga. Stora andar, trygga i sin manlighet. Som varken skräms av fysiskt åldrande eller av att erkänna en motståndares idéer, även om de tidigare sablat ned samma idéer.
Det kan vara så. Är det sant får vi snart höra statsministern tacka moderaterna för förslaget. Något annat vore oärligt.
Men det kan förstås också vara så att politiker, både här och där, har samma förhållande till ärlighet som de har till hörapparater. Det är inget de behöver. Det är bara något de använder om det ger bättre komfort.