Finns det svenskt kaffe på grisfesten?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-04-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ibland slår jag på radion och det råkar vara Trädgårdsdags.
Det är kul.
Ibland slår jag på radion och det råkar vara matlagningsprogrammet Meny.
Sånt är livet.
Häromdagen var livet just sånt. Och jag fick veta att svenskarna går omkring och är rädda för korv.
Den första maj smäller det ju. EU:s utvidgning. Östeuropeiska länder - för inte så länge sedan var de Centraleuropeiska - kommer med. Deras korvar kommer också med. Och all annan mat de gör. Gulascher, kanske. Surkål. Och frågan vändes och vreds. Experter intervjuades och fakta granskades. Kan den vara farlig? Hur är det med säkerheten?
Charkuteri-turism, alltså. Ska Sverige översvämmas av undermålig, dödsbringande mat? Krävs övergångsregler? Oro och grubbel.
Beskedet var i stort sett lugnande. Men man vet ju aldrig. Endast Sverige svenska korvar har.
Och så råkade jag titta i den andra, liberala, något mindre, tidningen i måndags. "Kräv svenskt kött åt barnen" stod det på en helsida. Det verkade väldigt allvarligt, aningen hysteriskt och alldeles säkert livsavgörande.
Jag förstod att jag måste ha missat något. Igen. Bäst att läsa.
"Det är otroligt att man utsätter skolbarnen för risker bara för att spara några kronor", sade någon som hette Jan. Han företrädde hela Hem och skola och hade just reagerat "med bestörtning". Några föräldrar "rasade", som folk tydligen gör nuförtiden. Men hur jag än läste handlade artikeln bara om att skolbespisningarna i Nyköpings kommun får servera nötkött, även om det inte är svenskt.
Finns det verkligen folk som blir alldeles bestörta av en sån sak? Kan man rasa över vilka små vardagligheter som helst?
Lite längre fram stod det att "eleverna får lära sig att svenskt nötkött är säkert och bra".
Jan igen:
"Det blir väldigt konstigt om de därefter serveras utländskt nötkött i skolbespisningen. Det är en dubbelmoral vi inte vill ha i skolan."
Ja, ni kanske förstår någonting. Inte jag. Hur kom moralen in? Är det omoraliskt att äta fritt strövande, härligt marmorerade kossor från Argentina? Eller stod det fel i artikeln? Får barnen inte bara lära sig att svenskt nötkött är säkert och bra, utan att det är det ENDA nötkött i världen som är säkert och bra?
Då ljuger ju lärarna.
Jag begriper ingenting.
Men så kom jag och tänka på den där gamla filmen.
Den som sammanfattar Sverige. Ni vet vilken jag menar. Pepes Bodega. Magnus Härenstam. Ted Åström. Sven Melander. Jon Skolmen. Och Stig-Helmer, förstås.
Där finns repliken som förklarar allt. Förklarar att borta nog är bra, om det bara är som hemma, som ju är bäst. Den där repliken borde bli Victorias valspråk när hon kröns till drottning:
Finns det svenskt kaffe på grisfesten?