”Min morbror följde med ner i djupet”

Publicerad 2013-12-13

Släktingen Viveka: Jag vill inte att hans gravplats förvandlas till en dykattraktion"

ARLÖV. Viveka Sigvardsdotter blev omtumlad då hon såg Aftonbladets reportage om flygplanet som hittade på Vätterns botten. Efter 76 år.

Hennes morbror Stig Carlsson var pilot och följde med planet i djupet.

– Jag vill inte att morbror Stigs gravplats ska förvandlas till en dykattraktion, säger hon.

Den 26 juli 1937 övade furir Stig Carlsson och hans navigatör löjtant Gösta W Lilja målskytte mot en flotte ute på Vättern.

Planet var en dubbeldäckare från Fokker som i Sverige fått beteckningen S6. Egentligen var det ett spaningsplan, men just den här maskinen var också utrustad med kulsprutor och bombställ.

Vid det tredje anfallet gick något fruktansvärt fel. Motorn lossnade. Planet steg till ungefär 100 meter innan det vände ned mot vattnet. Gösta W Lilja lyckades hoppa, hans fallskärm vecklades ut men höjden var för låg. Han dog av de skador han fick när han slog i vattnet.

Stig Carlsson blev kvar i planet och försvann.

Han hade varit pilot i ett knappt år och hade fått sitt aviatördiplom (nr 778) i september året innan.

”Hämtade sig aldrig”

Dödsfallet var en katastrof för familjen.

– Mamma Inger gick i sorgkläder ett år. Innan olyckan hade Stig och hans kamrater ofta varit hemma hos mamma i Kristianstad. Men under sorgeåret fick hon inte spela musik, knappt träffa någon. Det blev många tuffa, tunga år för familjen.

– Morfar Oscar var knäckt. Han hämtade sig aldrig. Stig var enda sonen bland fyra systrar.

– Efter ett år dog morfar, kanske av sorg.

Vi sitter hemma hos Viveka i Arlöv. På bordet framför oss har vi massor med bilder, tidningsurklipp och teckningar.

– Han var en fantastisk tecknare.

Stig ritade flygplan, flygare, karikatyrer. Tankarna går osökt till 91:an och Flygsoldat 113 Bom.

– Många av hans bilder satt uppe på mässen i Ljungbyhed ända tills verksamheten lades ner.

”Fantastiskt begåvad”

Vi bläddrar i tidningen "Lättgroggen - roder och stabiliseringsorgan för Flygvapnets furirskola" som han också hade satt ihop själv.

Och vi läser reportaget från Östgöta Correspondenten och ser de gripande bilderna från den välbesökta minnesceremonin intill haveriplatsen vid Stora Lund strax utanför Ödeshög den 6 augusti 1937.

Och gång på gång glider blicken över till bilden av den stolte unge mannen i flygaruniform som inte hade så långt kvar.

Viveka Sigvarddotter föddes 12 år efter familjekatastrofen. Men hon har ändå en levande bild av sin morbror.

– Mamma pratade ofta om honom. Han har alltid funnits med på något sätt. Jag tänkte ofta på vad som hade hänt. Han kanske hade fått en smäll i huvudet och överlevt på något sätt. Han kanske fanns kvar någonstans...fast jag visste förstås att det inte var så, säger hon.

– Han var en så fantastiskt begåvad och social människa.

– Han hade så mycket att ge. Det är så tragiskt att han inte fick leva vidare.

”Borde begravas med sina släktingar”

Med den tidens teknik var det näst intill omöjligt att bärga vraket. För välutbildade moderna dykare är det fullt möjligt att ta sig ner till de 60 meter där planet och Stig Carlsson ligger kvar.

– Först blev jag lättad och befriad tänkte att äntligen får vi begrava honom. Sen pratade jag och min syster Anette Rosengren  om saken och kom fram till att han kanske skulle få ligga kvar. Men nu, när man redan börjat tala om att göra platsen till en dykattraktion tycker jag nog att han ska tas upp och begravas tillsammans med sina släktingar i Göteborg.

Flygvapnet har sagt att olycksplatsen är en grav och att griftefrid råder och att därför varken pilot eller planet ska bärgas. Flygvapnet har heller inte känt till att det finns några levande släktingar till Stig Carlsson. Förrän nu.

– Det här är ny information för oss, säger flygvapeninspektör generalmajor Micael Bydén.

– Haveriplatsen är per definition en gravplats. Men vi vill naturligtvis göra allt rätt. Det är lika viktigt för oss nu som det var 1937.

– Jag förstår att det här rör upp känslor och vill gärna ha en dialog med Viveka Sigvardsdotter för att beskriva vad vi gjort och sen ta ställning till hur vi ska gå vidare. Hon är välkommen att ta kontakt med mig när som helst.