53-åring skrek för sitt liv – brann inne

Lisa Röstlund

Grannarna försökte under 20 minuter få upp dörren

helskärm

53-åringen var gravt handikappad och blind.

I natt brann han inne i sin lägenhet i Boden – medan grannarna hörde honom skrika.

– Han skrek "Hjälp! Hjälp!", men vi kunde inte få upp dörren, säger Anita Aldrin, 68.

53-åringen beskrivs av en vän som väldigt omtyckt av alla som kände honom, och sina kollegor på Posten.

– Han var en fantastisk person, han hade verkligen ett hjärta av guld, säger vännen till Aftonbladet.

"Öde värre än döden"

För ett antal år sedan insjuknade han i nervmuskelsjukdomen multipel skleros, MS, och de senaste två åren har han haft hjälp av personliga assistenter nästan dygnet runt.

– Han kunde bara röra tre fingrar. Han var blind och hörde dåligt. Men han var oerhört tacksam över att ha fått hjälp. Han pratade bara gott om dem som kom till honom, säger vännen.

Men klockan 23 i går kväll var han ensam i sin lägenhet, när det började brinna. Flera grannar hörde honom ropa inifrån bostaden, och larmade 112.

Anita Aldrin, 68, och hennes man var två av dem.

– "Hjälp, hjälp!" skrek han. Det var förtvivlan i hans röst. Och vi var själva så förtvivlade över att inte kunna få upp dörren. Vi kände oss så maktlösa. En annan kvinna stod utanför och ropade in till honom att hjälp var på väg. Det är ett öde värre än döden. Ensam och maktlös. Det är fruktansvärt det som hänt, säger hon.

Hade hjälp 23 timmar om dygnet

Enligt uppgift till Aftonbladet tog det 20 minuter innan räddningstjänsten var på plats.

– När de var här gick det fort. De sprintade upp dörren snabbt och tog sig in, säger Anita Aldrin.

53-åringen levde fortfarande då han forslades ut ur lägenheten och skjutsades i ambulans till Sunderby sjukhus mellan Boden och Luleå.

– Han avled av sina skador på sjukhuset, säger Anette Krig, förundersökningsledare vid Bodenpolisen.

Polisen har inga misstankar om brott.

53-åringen har en vuxen dotter i Luleå.

– Hon sover just nu, hon har inte kunnat sova i natt. Det är möjligt att det skulle vara ett par timmars uppehåll i assistansen just då, men vi vet inte. Vi är bara så ledsna nu, säger hennes mamma.

53-åringen hade hjälp 23 timmar om dygnet.

– Det var hans önskemål att vara ensam mellan 22 och 23 på kvällen, och så var det varje kväll, säger Erik Häggelund, vd för Assistansteam1, det bolag som ansvarade för 53-åringens assistans.