Alltid vacker, rolig och slagkraftig

Mona Seilitz ville bli respekterad som en seriös skådespelerska

Vamp, häxa – eller tant.

Hon var alltid lika vacker, lika slagkraftig och rolig.

En scenens eternell, alltid i blomman av sin ålder.

Mona Seilitz är död, många år för tidigt.

Så sent som i januari firade Mona Seilitz sin 65-årsdag. Eller firade och firade – ålder var Mona Seilitz inte så intresserad av.

Och ”pensionär” kände hon sig inte som.

– Det låter så gammaldags på något vis, sa hon inför födelsedagen den 16 januari.

Få anade att det skulle bli hennes sista. Trots att den långa kampen mot cancern led mot sitt slut höll hon humöret och skenet uppe.

I 40 år stod hon på scenen. Ett otal succéer, både på scen, på film och på tv hann det bli.

Dök upp i Ica-reklam

Hennes sista större tv-framträdande blev som programledare för Sveriges Televisions lördagsunderhållning ”Bingo Royale” 2006 och 2007.

Förra året dök hon också upp i Icas tv-reklam och fick självaste Ica-Stig på fall.

Det hördes inte, men det var i Malmö allt började – och slutade. För några år sedan, efter det att hon drabbats av bröstcancer, flyttade Mona Seilitz tillbaka hem till barndomsstaden.

Här fanns hennes två systrar och här fanns mamma Ingrid, som dog för bara två år sedan.

Teater och måleri

Mona-Liz Alexandersson, som hon hette från början, föddes som nummer fyra i syskonskaran på sex.

Redan som barn spelade hon teater – och målade. Två intressen som skulle följa henne genom livet.

Pappan skulpterade

Inspirationen fick hon hemifrån, där pappa Walter målade och skulpterade på fritiden.

Men teater var hennes stora intresse och efter en mellanlandning i Norrköping, på teaterlinjen vid Marieborgs folkhögskola, gick färden vidare mot Stockholm och Scenskolan.

Hon började i Kar de Mumma-revyn på Folkan – och på den vägen fortsatte det. Mona Seilitz var inte bara snygg, hon var rolig också. Genom åren blev det ett pärlband av succéfarser på privatteatrarna, som ”Kuta och kör!”, ”Är du inte riktigt fisk” och ”Omaka par”.

Sin filmdebut gjorde hon som lik i Ingmar Bergmans ”Vargtimmen” 1968. Sin första stora filmroll fick hon sju år senare som den svårmodiga servitrisen Anna i Roy Anderssons kultförklarade ”Giliap”.

Blond och vacker, med beslöjad sängkammarblick och en röst med rasp, blev hon hela Sveriges ”riksvamp” – ett epitet hon fick dras med resten av sin karriär, trots att hon både var och kunde så mycket mer.

”Jag är seriös”

– Jag är en seriös skådespelerska, men har blivit instoppad i vampfacket. Jag kommer inte ur det, sa hon i Aftonbladet för många år sedan.

Hon var en äkta komedienne, men kunde också vara ragata, häxa, fjompig äldre dam eller ge röst åt den prilliga hönan Prillan i ”Pettson & Findus: Kattonauten”.

Spelade häxa

Hon var sjukhusdirektören Birgitta Moberg i tv-såpan ”Vita lögner” och operadivan Desiré Johansson i ”Hotel Seger”.

Hon var den elaka häxan Cruella de Vil i ”101 dalmatiner” och Prussiluskan i ”Pippi Långstrump”.

Som en annan häxa, Häxan Västan i ”Trollkarlen från Oz” på Göta Lejon i Stockholm belönades hon med en Guldmask för bästa kvinnliga biroll 2002.

Inför premiären på ”Pippi Långstrump” på Oscars i Stockholm för tio år sedan drabbades Mona Seilitz av hjärtbesvär.

Opererades akut

Läkarna trodde först att det var bronkit och Mona själv hade ingen tanke på att det var hjärtat, trots att pappa Walter dog i hjärtinfarkt, bara 62 år gammal.

Men hennes besvär förvärrades och till slut var hon tvungen att genomgå en akut bypass-operation.

Var gift tre gånger

Några timmar senare vinkade hon matt, men lättad, till svenska folket från sjukhussängen och lovade att snart vara på benen igen.

Mona Seilitz var gift tre gånger – och det var från hennes första make, Jan-Erik Seilitz, efternamnet kom.

Andra gången gifte hon sig med musikern Bill Öhrström. Den tredje maken var hon bara gift med ett år.

Några barn blev det aldrig, men på ett barnhem i Ryssland hade hon en fadderdotter, Irina, som också var här i Sverige på sommaren.

De sista åren levde Mona Seilitz ensam, men nära sina syskon och med en stor vänkrets.

”Jag känner trygghet”

– Jag tycker att jag lever ett bra liv. Jag gör det jag vill och tycker att det är rätt skönt att vara singel efter alla äktenskap och förhållanden man haft. Jag känner en väldig trygghet i mig själv, sa hon inför sin 65-årsdag i januari.

Kerstin Nilsson