Pianot – hopplöst ute

Instrumentet har förlorat sin statusställning

Pianot har förlorat sin plats som medelklassens salongsmöbel nummer ett.

I början av 1980-talet såldes tusentals pianon varje år i Sverige.

Nu har nyförsäljningen nästan upphört och och andrahandsvärdet är lika med noll.

Den som hoppas kunna tjäna en hacka på sitt gamla piano lär bli besviken. På köp- och säljsajten Blocket sänker hundratals personer bort sina pianon gratis – vissa betalar till och med ett par hundralappar för att bli av med instrumentet.

– Pianot har förlorat sin ställning som allmän statussymbol. Nu köper folk andra saker. De har inga problem med att lägga 20 000 kronor på en dyr hemmabioanläggning, men ett piano vill de inte betala någonting för, säger Östen Häggmark, ordförande för Sveriges pianostämmare och teknikförening (SPTF), till TT.

Dalande siffror

I början av 1980-talet såldes varje år runt 10 000 nya pianon och flyglar i Sverige. I dag är siffran nere på cirka 350 pianon och omkring 100 flyglar.

– Det rör sig om en 400–500 instrument per år. Nyförsäljningen är jätteliten. Men här pratar vi om akustiska instrument. En orsak till att det är så stor skillnad är att det i dag säljs ett antal digitalpianon och så finns det jättemycket begagnade instrument på marknaden, säger Morten Juhl-Sørensen, vd för Steinway i Norden, till TT.

Ett nytt piano kostar från 30 000 kronor. En Steinwayflygel av yppersta kvalité går lös på minst 500 000 kronor.

Mycket pengar för många. Men det är inte främst ekonomiska skäl som får oss att rata pianon, menar branschen.

– Allting beror på hur du räknar. Vad kostar en dator och hur lång livslängd har den? Ett piano kan du ha hela ditt liv och dina barn kan överta det om du sköter det rätt. Jag tror inte att det är det ekonomiska utan det är mer prioriteringsläget, säger Östen Häggmark.

Tillverkarna försvann

Sverige tillhör annars ett av världens pianotätaste länder. Mycket tack vare en inhemsk pianoindustri som har varit hyfsat stor. Intresset för att köpa pianon började dock klinga av i slutet av 1970-talet.

– Då försvann också de sista tillverkarna i Sverige. Sedan dess har det varit en nedåtgående trend som har blivit väldigt tydlig på 2000-talet, säger Östen Häggmark.

Sven-Åke Pettersson, pianotekniker i Stockholm, målar upp en liknande bild. Han menar att det stora raset kom i början av 2000-talet när IT-bubblan sprack.

– De enda som ringer nu är de som vill bli av med sina pianon och undrar hur de ska göra. Jag upplevde att alla kunder försvann från en dag till en annan för drygt sex år sedan, säger Sven-Åke Pettersson.

Skolan och musikskolan köper inte heller in lika många pianon i dag som för 30–40 år sedan. Vad gör då den som vill bli av med ett piano? Andrahandsmarknaden är stentuff. Vissa slänger sina. Men att anlita en firma som tar med sig det tunga pianot till soptippen är inte gratis. Och skrotvärdet är inte högt.

Blickar österut

– Det skulle kanske vara järnramen, men det är inte mycket man får för den heller, säger Sven-Åke Pettersson.

Hans råd är att vända blickarna österut. Uppskattningsvis 10 000 pianon försvinner varje år från Sverige till Baltikum, Polen och andra länder i Östeuropa. Även nere på kontinenten finns en efterfrågan.

– Där uppskattar man instrumentet. Det finns firmor som annonserar att de köper upp pianon här och sedan skeppar ut dem. Man kan nog säga rent generellt att många svenska fabrikat är uppskattade och väldigt bra, säger han.

Var andrahandsvärdet ligger på för ett svenskt piano utomlands är dock svårt att precisera. För sju–åtta år sedan var priset i alla fall det dubbla mot i Sverige.

– I Sverige fick man då ge runt 20 000 kronor för ett iordninggjort och renoverat piano och på kontinenten 40 000 kronor. Men då fungerade marknaden av begagnade instrument ganska bra här, säger Sven-Åke Pettersson.