Jag åt Trumps hemliga middag

Karin Ahlborg

WASHINGTON Jag äter middag på Trumps hotell.

På tallriken ligger en mycket fin biff.

Eller, den var mycket fin tills jag beställde den helt genomstekt och med ketchup till.

Det finns en förklaring till denna underlighet.

Det var förra fredagen.

Donald Trump hade talat på det konservativa konventet CPAC och fått spel på medierna - igen.

Ovanlig mycket spel, också med trumpska mått mätt.

”Folkets fiende”, ”påhittade källor” och ”fejkade nyheter”, dundrade han.

Vid pressmötet i Vita huset senare på dagen stängdes stora medier som CNN och New York Times ute.

Strax efter klockan 20 lämnade Donald Trump oväntat Vita huset.

Lämnades kvar i bilen

Sedan 1950-talet finns det en press-pool i Vita huset. Det betyder att det alltid finns journalister i tjänst för att bevaka presidentens göranden.

Det är anledningen till att exempelvis attentatet mot Ronald Reagan och George W Bushs reaktion den 11 september kunde dokumenteras och rapporteras direkt.

Just den här kvällen fanns ingen officiell agenda och därför var bara reportern Jordan Fabian från The Hill på plats och eskorterades till en van i presidentens följe.

När bilparaden stannade utanför Trumps flaggskepp bara tre kvarter från Vita huset förbjöds Fabian att följa med in på lyxhotellet. Han tvingades sitta kvar i bilen resten av kvällen.

Inne på restaurangen BLT Prime som drivs av kändiskocken David Burke hade dock reportern Benny Johnson från Independent Journal Review tagit plats vid ett bord, efter att ha blivit tipsad, och kunde berätta om hela den hemliga middagen.

Börjar i baren

Och det är anledningen till att jag sitter på ungefär samma plats som Johnson en vecka senare.

Jag har börjat i baren. Hivat upp mig på den höga stolen klädd i blå sammet.

Den lätt gråhåriga bartendern blir ännu lite gråhårigare när jag frågar om presidenten brukar titta in efter jobbet. Han skjuter fram drinklistan.

–Har presidenten någon favorit? envisas jag och hoppas för mina chefers skull att det inte ska visa sig vara en ”Benjamin” som kostar 900 spänn och består av vodka, råa ostron och rysk kaviar.

–Presidenten skulle nog uppskatta om du prövade hans vin, sa bartendern avmätt.

Det vita Trump-vinet kostar 150 kronor för ett litet glas och är en ganska god chardonnay.

”Pappa slår ihjäl mig”

Själva baren heter också Benjamin och det kommer sig av att Benjamin Franklin står staty precis utanför hotellet som tidigare var postkontor.

Nu hyr Trump huset på 60 år av Washington DC. Marken med statyn ingår och det har fått aktionsgrupper att påpeka det konstiga i att behöva fråga presidenten om lov för att få protestera mot presidenten på den här stumpen av Pennsylvania Avenue – paradgatan upp mot Vita huset.

Intill mig i baren sitter en man runt 35 men innan jag hinner attackera honom med en påtvingad konversation kommer hans flickvän. De pussas och hon slår sig ner och säger:

–Pappa skulle slå ihjäl mig om han visste att jag var på Trumps hotell.

Turistmål

På väg genom den oändliga loungen till restaurangen passerar jag två par som vare sig är hotellgäster eller ens tänker slå sig ner i baren. De står stilla strax innanför entrén och ser sig omkring.

Det gamla posthuset är en mäktig syn med synliga stålbalkar strax över kristallkronorna och ett glastak som tillåter fri syn mot klocktornet som hör till och som är den tredje högsta byggnaden i stan.

Det är klart att presidentens hotell blivit ett turistmål i sig och det är en smula ironiskt eftersom U.S Travel Association bara en dag tidigare klagat på att Trumps inställning till invandring har skadat turistbranschen. I New York minskade antalet besökare med 300 000 i januari.

Ketchup passar inte till spenat

Enligt Benny Johnson beställde Trump en New York Strip och ville ha den genomstekt.

Jag ska äta som en president och därför beställer jag samma sak fast det gör lite ont i hjärtat att låta köket misshandla biffen som hängmörats i 30 dagar.

I fråga om tillbehör är Johnsons källa lite svävande eftersom bordet, med Donald Trump, den tidigare UKIP-ledaren Nigel Farage, Ivanka Trump, hennes man Jared Kutcher och Florida-guvenören Rick Scott, beställt in både förrätter och tillbehör till hela bordet att dela på.

Men eftersom ketchup, som presidenten särskilt bad om till biffen, passar sällsynt illa till både stuvad spenat och sauterad kål chansar jag på pommes frites.

När Donald Trump åt här en vecka tidigare hade det plötsligt börjat vimla av säkerhetsmänniskor och schäfrar som sökte igenom lokalerna.

”Han är trevlig”

Det gör det inte nu. Jag frågar min servitör:

–Brukar presidenten komma hit ibland?

–Det händer då och då. Inte ofta men med jämna mellanrum.

–Blir ni förvarnade?

–Nej, vi vet ingenting. En halvtimme innan förstår vi att han är på väg för då kommer Secret Service och undersöker. Det skulle vara dumt om många visste i förväg att presidenten skulle äta middag här. Inte särskilt säkert, va?

–Men hur är han, då?

–Han är trevlig. Vad ska jag säga…helt vanlig.

Men ovanligt generös, uppenbarligen. På en av Benny Johnsons bilder syns hur Trump dricksar 100 dollar till diskplockaren vid hans bord.

Presidentens bord

Jag kan nätt och jämnt skymta det runda bordet längst bak i lokalen där presidenten tydligen alltid sitter. Det är omgärdat av en låg vägg och höga växter. Jag ser att det är upptaget den här kvällen också. Men inte av någon som får stående ovationer eller blir ombedd att vara med på selfisar som i förra veckan.

Jag har hunnit sätta i mig en minipaj med zucchinifyllning och ett gott bröd med ostig skorpa innan den stackars biffen kommer in.

Ketchupen serveras i en liten skål bredvid.

Köttet är gott. Lite torrt, förstås, men kocken har gjort en heroisk insats och lyft den från stekbordet utan att tveka en förödande sekund.

Det är väl en färdighet man får med presidenten som återkommande middagsgäst.

Och ketchup till? Tja, man kan vänja sig vid allt.

Åååh, säger han beklagande

Notan för biffen, ännu ett litet glas Trump-vin - fast rött nu - och pommes frites slutar ganska precis på 1 000 kronor

I taxin hem frågar jag chauffören Majid från Pakistan vad han tycker om presidenten men han vill inte svara. Istället frågar han mig var jag kommer från och jag svarar Sverige.

–Åååh, säger han beklagande. Jag har hört om era problem. Alla flyktingar och kriminaliteten och så…