Patrik höll sin mammas händer tills hon somnade in

Över 6 400 personer har avlidit till följd av covid-19 i Sverige.

En av dem som förlorat en närstående är Patrik Nilsson, vars mamma Karin dog i slutet på mars i år – 81 år gammal.

– Ett tag tänkte jag att de underskattat hennes styrka.

Den 31 mars i år gick Patrik Nilssons mamma Karin bort i covid-19.

– Det är såklart fortfarande en massa känslor och tankar. Jag har stått mamma nära hela mitt liv och jag älskade henne över allt annat, säger Patrik när vi hörs drygt åtta månader senare.

Mor och son brukade umgås flera gånger i veckan, oftast under middagar hemma i Karins lägenhet i Vasastan i Stockholm.

– Vi hade alltid kul, men när coronan bröt ut så ville jag vara försiktig och höll mig borta för att inte riskera något. Vi pratade även om att hon måste hålla sig hemma, vilket hon höll med om.

Blev orolig

Allt gick bra fram tills att modern blev hostig.

– Hon blev inte sjuk med feber men jag började bli lite orolig. Det här var mot slutet av mars och all information som kom om smittan vid den tiden var ny och svår att förstå till stora delar.

Efter några dagar blev Patrik riktigt orolig och besökte modern.

– Hon var inte jättedålig men jag ringde till 1177 för att få råd. Det blev ett kort samtal där de kom fram till att det inte var livshotande och att hon klarade sig hemma. Jag visste inte om det var bra eller dåligt, men det var ju bara att förhålla sig till det.

Men två dagar senare, den 29 mars, hade hostan blivit så pass allvarlig att Patrik via 1177 tvingades tillkalla ambulans.

– Från köksfönstret såg jag hur sjukvårdarna tog på sig skyddskläder och gasmask vid bilen. Om jag inte hade sett det från fönstret hade jag blivit jätterädd när jag öppnade dörren.

Dagen efter, den 30 mars, kontaktade Patrik sjukhuset för att höra hur modern mådde.

– En läkare informerade mig då om att hon testats positivt för covid-19. Min första fråga var då om hon låg på intensiven, för jag trodde då, i början på pandemin, att alla hamnade på intensiven. Men läkaren sa att hon låg på en avdelning med andra smittade som inte behövde intensivvård, och att hon var ganska pigg.

– Hon ville till och med hjälpa till att byta sängkläder, vilket lät typiskt för min mamma, säger Patrik som lugnades av beskedet.

Ville komma men kunde inte

Men dagen efter, den 31 mars, meddelar läkaren att Karins tillstånd försämrats, och att hon inte har mycket tid kvar.

– Hela min värld rasade samman, säger Patrik som med sina övriga syskon och familjemedlemmar fick besöka sjukhuset för att ta ett sista farväl.

Alla utom halvbrodern, som genomgick en cancerbehandling.

På plats på sjukhuset hade modern fått både syrgas och dropp.

– Hon var vaken men jag märkte att hon blivit sämre. Det gick att prata med henne men jag tror inte hon var medveten om vad som var på väg att hända och jag ville inte berätta det för henne.

– I stället skojade vi och jag berättade hur duktig hon varit och hur mycket jag älskade henne. Jag ville hinna säga allt jag kunde tänka på.

Ett tag tänkte Patrik att de kanske underskattat moderns styrka.

– Mamma har gått igenom så oerhört mycket i sitt liv, allt från krig och sjukdom till glädje över att få se världen och få barn och barnbarn. Hon var så oerhört stark och fanns alltid där för mig.

Men 13 timmar senare avled Karin, 81 år gammal.

– Jag stannade vid hennes sida och höll hennes händer tills hon somnade in. Jag är så tacksam att jag fick den stunden, och för att vi fick möjlighet att ta farväl av mamma på plats. Jag vet att långt ifrån alla har fått göra det, vilket måste vara fruktansvärt.

Inte mycket tid kvar

Och när allt inte tycktes kunna bli mörkare dog även halvbrodern.

– Det var cirka sju veckor efter att mamma dog. Jag fick ett samtal att han inte hade mycket tid kvar och att jag måste komma nu om jag ville ta farväl. Det var hemskt att se hur dålig han blivit och det gick inte att få mycket kontakt med honom.

Några dagar efteråt somnade även brodern in.
– Jag hoppas att min mamma och min bror är någonstans nu och har det bra tillsammans. Jag saknar dem båda jättemycket.