Vapenhandlarens dotter: Aldrig sett Skandiamannen i säkerhetsrummet

John Granlund

Uppgifterna om att Skandiamannen utreds på nytt av Palmegruppen briserade på onsdagen.

I centrum står en avliden vapensamlare i Täby som var vän med den utpekade mannen.

– Att han skulle ha konspirerat med min pappa och lånat någon revolver finns inte på världskartan, säger vapenhandlarens dotter till Aftonbladet.

Skandiamannen pekas i tidningen Filter ut som Olof Palmes mördare.

En bärande del av indiciekedjan som presenteras i tidningen är den utpekade mannens vänskap med en vapensamlare i samma grannskap i Täby.

Under perioden 1978–1986 ansökte mannen om samlarlicens för bland annat fem revolvrar vars kaliber skulle kunna stämma överens med den ammunition som dödade statsministern, visar frilansjournalisten Thomas Petterssons efterforskningar, och revolvrarna har tidigare inte provskjutits av polisen.

När Aftonbladet når vapensamlarens dotter på onsdagseftermiddagen suckar hon över uppmärksamheten men berättar mångordigt om bakgrunden till den uppmärksammade artikeln, om familjens relation till Skandiamannen och om polisens utredning.

– Det här är en höna av en fjäder. Min far var en vapensamlare och det var hans största passion. Han älskade militärhistoria och han samlade på allt från medaljer till vapen. Men att han skulle ha tillhandahållit ett vapen är helt uppåt väggarna, säger dottern.

Hon berättar att Skandiamannens koppling till vapenhandlaren var genom deras fruar:

– De var bästa väninnor. Jag är uppvuxen med det här paret eftersom de spelade bridge hemma hos oss varje vecka. Men vapenintresset var enkom min pappas och inget som han delade med Skandiamannen. Jag har aldrig sett dem tillsammans i vapenrummet och jag har aldrig hört dem diskutera något relaterat till vapen, säger dottern.

I den större umgängeskretsen rörde sig som familjebekanta höga militärer och företagsledare. Vapensamlaren och Skandiamannen beskriver hon som ett något omaka par:

– Skandiamannen var en bohem och min pappa var en typisk direktör. Han hade slips och kostym. Skandiamannen hade välmanikyrerade händer, han hade plastrong och han doftade rakvatten. Han var liberace! Han var vår egen liberace, säger dottern.

Mycket noggrann

Hon berättar att pappan, som också var hemvärnsman, hade ett särskilt rum i Täbyvillan där han förvarade sin vapensamling. Han ska ha varit mycket noggrann med sina vapenlicenser som han ansökte om hos Täbypolisen.

– Några vapen har aldrig funnits på display i vardagsrum eller i allmänna utrymmen. Samlingen förvarande han i ett säkerhetsrum och jag som är uppvuxen i huset är uppfostrad med att det fanns en nyckel och den enda nyckeln var inlåst bakom låst och bom. Teorin att Skandiamannen skulle ha fått låna nyckeln eller något vapen är skrattretande, säger hon.

– Min far var en seriös vapenhandlare. Faktum är att han var en sån sann petimeter och så rättskaffens att han till och med ansåg att det var kriminellt att gå mot röd gubbe. Vi barn i huset fick över huvud taget aldrig röra vapnen.

I Filter uppges att Skandiamannen bar på ett Palmehat och det konstateras också att han var moderat kommunpolitiker i Täby.

Sålde vapnen på auktion

Dottern beskriver en kultur i 1980-talets Täby där människor generellt inte såg Olof Palme som ”någon idol” och där de flesta röstade blått.

– Jag tror att mina föräldrar kan ha hållit med Skandiamannen som moderat men det palmehat som beskrivs i artikeln är inget jag kan känna igen mig i. Det är klart att han inte var någon idol hos dem men att mina föräldrar skulle ha varit del av någon krets där man hyllade att en människa mördas på öppen gata stämmer inte.

I höstas kontaktades vapensamlarens dotter av polisens Palmegrupp. Sedan dess har polisens utredare besökt henne i hemmet flera gånger, senast för några månader sen.

Hon berättar att polisen särskilt intresserat sig för bilder från den tiden samt handlingar kring vapnen som såldes på ett stort auktionshus för några år sedan efter vapensamlarens död.

– Polisen har frågat mig vad jag minns från den tiden, vad jag minns om vad det var för folk runtomkring dem. Det talas ju om höga militärer och det var ju så att de var familjevänner. Jag är den första att bidra till att den här soppan ska få ett slut.