Italiens krig mot ”falska nyheter” hyllas – men skrämmer
På söndag går italienarna till val.
Som vanligt numera handlar en stor del av diskussionen om skräcken för desinformation och så kallade ”falska nyheter”.
Italien har vidtagit en hel del åtgärder – som både hyllas och skrämmer.
Italienska val förknippas oftast med minst sagt svajiga regeringskoalitioner – och landet har knappast fungerat som föredöme i de här sammanhangen.
Men åtgärderna för att bekämpa utländsk påverkan (läs: propaganda från Ryssland) och desinformation inför valet hyllas nu av tidningar som Washington Post.
Några exempel: I samarbete med Facebook har myndigheterna lanserat utbildningsprogram i 8 000 skolor. Där får eleverna lära sig källkritik, bland annat hur man skiljer nyhetssajters url:er från fejkade sajter. Italienarna kan också rapportera misstänkta felaktigheter till en särskild sajt, som står i direktkontakt med polisen. Facebook har samtidigt skickat en armada av faktagranskare som ska dammsuga nätet i jakt på falska nyheter.
Oron är inte helt obefogad. Valen i Frankrike och USA plågades av manipulation och det italienska samhället är på pappret en perfekt miljö för desinformatörer. Invandringsfrågan är av förståeliga skäl enorm, ekonomin går trögt och det finns flera extrema – och Kreml-vänliga – partier som ser ut att kunna bilda regering.
Trolljägare som DFRLab har också hittat exempel på hur fejkade och automatiserade Twitter-konton, så kallade botar, försöker påverka debatten och det har förekommit en rad falska nyheter kopplade till migrationen.
Men hur pass stor omfattning desinformationen fått är för tidigt att utvärdera. Att döma av de tidigare valen brukar aktiviteten öka markant i det absoluta slutskedet.
Analysen, och eventuella lärdomar för Sverige att dra inför vårt val, får därmed vänta. Men frågan är hur mycket klokare vi blir. Trots den massiva mediebevakningen av den numera svårt misshandlade begreppet ”falska nyheter” i samband med de senaste valen i Europa och USA finns fortfarande obesvarade frågor.
I vilken omfattning existerar desinformation i syfte att påverka opinionen? Hur ska vi bemöta den? Hur effektiv är den (inte speciellt, antyder den lilla forskning som finns)? Faktum är ju att vi inte ens bestämt oss för vad desinformation är. En stor del av den ryska påverkansoperationen inför USA-valet, till exempel, baserades på etablerade amerikanska nyhetskällor, inte fejksajter.
Att italienska myndigheter lär elever källkritik är bra, även om det enligt forskning oftast är äldre, inte yngre, som faller i fake news-fällan. Men att ge en amerikansk jätte som Facebook rollen som smakdomare känns olustigt.
Det enda som skulle vara värre är att ge staten uppgift att diktera vad som är rätt eller fel budskap på nätet. Detta är man redan på väg att göra i flera länder, inklusive Italien. De länderna borde fungera som skräckexempel, inte som förebilder.