Samuel föddes frisk – trots mammas cancerbehandling

Lisa Röstlund

Läkarna förbluffade: ”Extremt ovanligt att bli gravid under de förutsättningarna”

Efter cellgifter, operation och strålbehandling upptäckte läkarna det ingen visste, och som borde vara fysiskt omöjligt.

Anette Strandli, 37, var gravid i åttonde månaden.

– Han är min mirakelbebis, säger hon om sonen Samuel, sex månader, i knät.

I juni förra året kände Anette Strandli en knöl i bröstet.

Hon mådde bra, levde med sin sambo i Örebro och jobbade som analytiker på polisen. Då hon gick till läkare förutsatte hon att det var ofarligt. Hon var ju för ung för något allvarligt.

– Jag tänkte att cancer är något som drabbar andra.

Svaret, att knölen var en ovanligt aggressiv tumör, blev en chock.

Skulle bli steril

Och mitt i förvirringen, minutrarna efter beskedet, var läkarnas första fråga om hon funderat över det här med barn. Cytostatikan, cellgifterna, skulle göra henne steril.

– Jag bröt ihop och grät i ett dygn. Men sedan tänkte jag: "Nu får det vara nog. Det här ska inte få ta mig. Jag ska fajtas".

Hon påbörjade direkt en behandling för att kunna ta ut ägg och spara. Men efter bara tio dagar hade tumören växt med 1,5 centimeter.

– Den växte för snabbt. Jag var tvungen att avbryta behandlingen och börja med cellgifterna.

Månader av fysiskt helvete följde, med smärtor inifrån och ut, ont vid minsta rörelse och beröring.

– Det kändes som att se sig själv utifrån, som på en film. Jag fattade inte att det var jag som var huvudpersonen.

Misstänkte ny cancer

I oktober var det dags för operation och sedan 25 strålbehandlingar som var klara i januari i år.

För att hålla nere risken för att få tillbaka cancern fick hon två nya mediciner. Plötsligt fick Anette fruktansvärda magsmärtor.

– Jag låg ned på golvet och bara kved.

Läkarna var rädda att cancern spridit sig till buken och skickade henne till röntgen. Där kom nästa overkliga besked.

– De avbröt röntgen efter bara några sekunder och kom in och frågade om jag tagit ett graviditetstest. "Nej, det är ju inte fysiskt möjligt på något vis att jag är gravid", sa jag, för det var det ju inte.

– Det kunde inte vara mitt. De måste ha förväxlat röntgenbilden med någon annan, tänkte jag.

”En alien”

Anette förstod att hon måste vara gravid i åttonde månaden, men resonerade samtidigt att det var omöjligt. Behandlingarna mot cancer är till för att döda alla växande celler, själva grunden för ett växande foster.

Hon bad om att läkarna skulle "ta ut det" så snart som möjligt, eftersom hon antog att "det" måste vara dött. Men ultraljud visade ett slående hjärta.

Ändå kunde inte Anette vara glad.

– Jag tänkte att det måste vara väldigt missbildat, en alien. Något utan ben och armar. Jag bad om att slippa se det när de tog ut det.

Föddes frisk

Men hennes syster som fanns med under kejsarsnittet i april, beskrev pojken.

– Hon hade tårar i ögonen och sa att han var helt perfekt.

Även läkarna förundrades. Förutom ett något förstorat hjärta, som gick tillbaka efter ett par veckor, hittades inga fel på barnet.

Onkologiprofessor Bengt Glimelius vid Karolinska institutet i Solna, förklarar att det finns enstaka fall dokumenterade där kvinnor fått cytostatika under graviditet och att barn fötts och fortsatt vara friska, men de tillhör undantagen.

– Normalt skadar man celler och påverkar hormonnivån. Det är extremt ovanligt att någon blir gravid under de förutsättningarna, och sedan kan det ju även bli en tidig skada och en spontan abort. Hon har haft tur, konstaterar han.

Nu sitter Anette med en gurglande Samuel, sex månader, i knät.

– Han är min mirakelbebis. Det är en stor gåva att få något så fint utifrån ett så svårt år.