Elisabet Höglunds kamp mot cancern

Två gånger på tre månader stirrade hon döden i vitögat.

I dagens Aftonbladet skriver Elisabet Höglund, 67, om hur sjukdomarna var nära att ta livet ifrån henne.

Berättelsen börjar med en krossad lårbenshals.

– Min dödsångest växte. Jag genomlevde den svartaste perioden i mitt liv, skriver hon.

helskärm

Den 19 mars 2011 kraschade Elisabet Höglund, 67, i skidspåret. Det var ingen vanlig vurpa. Hon kunde inte resa sig upp.

– Dagen därpå opererade läkarna in en ny höftled på mig. Då trodde jag att det värsta var över. Så var det inte. Det var då allt började, skriver hon i dagens Aftonbladet.

I stället för att tillfriskna blev Elisabet Höglund allt sjukare.

”Jag blev kall”

Elisabet Höglund berättar inte bara om skidolyckan utan om de kommande tre månaderna som förändrade hennes liv.

Sjukdomarna kom en efter en. Diabetes. Hypercalcemi. Och bukspottkörtelcancer.

– Bosse började gråta hejdlöst. Själv förstod jag ingenting. I stället för att gråta blev jag alldeles kall och överfölls av en känsla av overklighet, skriver Höglund.

Tänker bli frisk

Tre månader tillbringade hon på sjukhus.

– Två gånger såg jag döden i vitögat men båda gångerna vände han om och gick tillbaka.

– Min dödsångest växte, men jag genomlevde den svartaste perioden i mitt liv, skriver hon.

Läs Elisabet Höglunds egen berättelse om kampen mot cancern och hennes svidande kritik mot svensk sjukvård i dagens Aftonbladet.