Jakten på dödsfällan i gräset: En rysk VOG
Publicerad 2023-07-02
UKRAINA. Den vita, armerade bilen tar sig fram till fältet över raserade brofästen, genom sönderbombade samhällen och slutligen till en igenvuxen åker.
Där börjar metalldetektorn tjuta.
Aftonbladet tar rygg på några av de minröjare som riskerar sina liv för att rädda andras.
Dödsfällorna finns överallt i gräset.
Juri går fram med varsamma rörelser under tystnad. Vi hör bara ljudet från fågelkvitter och från hans metalldetektor, en gåva från Australien.
På vägen dit stannade Juri och hans kollegor till för att tala med det lokala energibolagets anställda. För att kunna laga kraftledningen behövde de veta att arbetsplatsen inte är minerad.
– Infrastrukturen är en prioritet, säger minröjarnas gruppledare, Vasyl Khmil. El och vatten måste fram till befolkningen till varje pris. Därför börjar de med söka genom den igenvuxna åkern under kraftledningen.
Ingen vet med säkerhet hur många minor, eller ännu inte exploderade bomber och granater som har borrat ned sig i det som en gång var världens kanske bördigaste jord.
332 000 bomber
Enligt det ukrainska utrikesdepartementet så är Ukraina det mest minerade landet i världen. Trots att olika grupper ur brandkår, militär och civilförsvar enbart under den fullskaliga invasionens första år lyckades oskadliggöra 332 000 bomber och granater så återstår enorma landområden att rensa.
Enligt Ukrainas regering är en tredje av landets yta kontaminerad – det vill säga om man räknar de områden dit man ännu inte bör gå då man inte vet exakt var bomber ligger.
Den ytan är alltså större än de områden som ryssarna idag ockuperar och Ukraina kämpar för att befria. Eller fyra och en halv gånger en yta som Schweiz.
Under slaget om Bachmut i höstas använde sig ryssarna av speciella minraketer som sprider ut små minor som konfetti över stora ytor. Klusterammunition som också sprids planlöst i otaliga små bomber - och som sedan ligger kvar - används ofta av Ryssland.
– Sedan får man ju säga i ärligheten namn att vi använder oss också flitigt av minor bakom ryssarnas linjer, säger den ukrainske soldaten med krigarnamnet Salam till Aftonbladet.
Dödsfällorna finns överallt – inte bara vid frontlinjen.
”Håller tummarna för mig”
Något öster om staden Izium följer vi den vita bilen som kör genom samhällen som sakteligen försöker hitta vägen tillbaka till det normala. I staden Svyatohirsk har mammor börjat gå med barnvagnar på trottoaren framför sotiga och sönderbombade hus. Vuxna njuter av försommarvärmen på bänkar vid byggnader utan tak.
Skolan är ännu inte återuppbyggd, men kommer att bli det en dag. Då kommer många barn vilja leka i naturen och i roliga gömställen i staden.
Det är minröjarnas gruppledare, Vasyl Khmil, medveten om. Han har själv har en tioårig dotter.
– Min fru och dotter håller tummarna för mig varje dag där hemma, säger han. I hans grupp har ingen skadats, men han har kollegor som har fått sätta livet till.
– Vi måste så snart som möjligt få ut information till befolkningen om var de inte kan gå innan vi har hunnit minröja, säger han.
Svärm av splitter
Han avbryts av Juris metalldetektor som börjar tjuta. De backar bilarna ungefär femtio meter bort, bakom den utbombande brandstationen vid den igenvuxna åkern. Här var striderna extrem hårda under förra året. Ukrainarna försvarade sig meter för meter för att förhindra att ryssarna från att slå en järnring runt Donbass.
– Det ligger en VOG-25 i gräset, förklarar minröjaren Juri, 42 år, varav 20 år i yrket.
VOG-25 är en liten, fruktad granat som soldater fäster på sina automatkarbiner och skjuter i väg mot fienden. När den exploderar sprids en svärm av två millimeter tunt järnsplitter. Granaten kan skada inom en radie på 100 meter, även om målet är grupper soldater på mindre ytor än så.
Enligt en bombexpert som Aftonbladet kontaktade i Kramatorsk så är VOG-25 speciellt instabil om mekanismen redan är klar att utlösa en explosion men inte gjorde det för att den landat – som här – i mjuk jord.
Sprängmedel tas fram ur minröjarnas armerade bagageutrymme och tråden som ska utlösa sprängningen på avstånd rullas ut.
Juri adapterar det explosiva ämnet och drar sig sedan tillbaka.
– Ett, två, tre...
En dov knall hörs och lika snabbt är granaten förvandlad till en liten krater i åkern.
Hela operationen krävde fyra minröjare, två fordon, en dryg timmes arbete och ännu längre restid. Det var de första tjugo meterna på ett flera hundra meter långt fält.
Vissa bedömare fruktar att det kan ta 70 år att minröja hela Ukraina.
