Slits sönder – av bomber

Erik Wiman

’Det vi ser nu är bara början på ännu en katastrof’

I en vecka har strider och hårda attacker rasat på ­Gazaremsan.

Hittills har över 100 pale­stinier ­dödats och Israel har hotat med en markinvasion.

Sent i natt anlände FN-chefen Ban Ki-moon till Kairo – redo att förhandla med parterna om en fredlig ­lösning.

Aftonbladets Erik ­Wiman och Magnus Wennman rapporterar från ett våldsdrabbat Gaza City.

helskärm

Det var länge sedan al-Shifa-sjukhuset mitt i Gaza City ­luktade sterilt.

På akutmottagningen finns det inga vita lakan, ­bara rödbruna och kladdiga bårar som vittnar om sex dygns helvete.

Det går inte att beskriva lukten av döda kroppar, men de som känner den för första gången vet direkt vad det är.

Runt om sjukhuset ligger många gator helt öde. De få som vågar sig ut tar snabba steg över till andra sidan. Det är inte ett särskilt rationellt beteende med tanke på att döden kommer upp­ifrån och ingen kan säga var den träffar. Inte heller att ­snegla upp på himlen är ­meningsfullt.

Från avfyrning i Israel till nedslag i Gaza tar det bara några sekunder.

Tomheten på gatorna förstärker ekot från explosionerna. På håll har de en ­nästan metallisk klang.

Fler och fler byggnader fattas i Gaza City. Där de stod för bara en vecka eller en dag eller en timme ­sedan, gapar grå dammande månkratrar.

Nya ärr i en redan söndersliten stadskropp.

Fler och fler människor fattas också, men de lämnar andra typer av ärr efter sig.

– Det vi ser nu är bara ­början på ännu en katastrof. När det här är över, för det kommer att vara över förr eller senare, då är Gazas barn än mer traumatiserade. Jag tror ingen egentligen kan överblicka konsekvenserna.

Doktor Mahmud Siam är psykiatriker och arbetar just med barn och tonåringar som tvingas uppleva ­kriget för första, andra eller tredje gången.

– För oss vuxna är van­sinnet fattbart på ett sätt, men ett barn som upplever det här påverkas på ett helt ­annat sätt.

Vårt samtal utanför ­al-Shifa-sjukhuset ackompanjeras hela tiden av ett ihållande surrande, som en bisvärm i trädkronorna. Det är de israeliska drönarna, obemannade flygplan, som cirkulerar på hög höjd över Gaza. Deras roll i kriget är främst som spanare.

– Det här konstanta ljudet är ett sådant exempel som kan påverka ett barn för all framtid. Det är som ett osynligt hot från luften, ­säger doktor Siam.

Bakdörren på en ambulans öppnas och en bår rullas ut. Flickan kan inte vara mer än sju år. Huden är vit, men blodet på kinderna har fortfarande en ljusröd färg.

Hon har ett tryckförband runt halsen och en ambulanssjukvårdare håller en droppåse i luften när han springer vid sidan av båren in i sjukhuset.

Flickan blundar. Hon ser inte alla människor som trängs runt båren. Journalisterna och fotograferna i sina skyddsvästar och ­hjälmar.

Hon hade inget skydd, ­bara ett färgglatt hårband i nacken.

Dagen efter är flickan ­säkert på mer än en förstasida, men det vet hon inte om. Världen kommer inte ens att få veta hennes namn.

I skymningen blir Gazas invånare mer oroliga. Natte­tid flyger F16-planen över gränsen och släpper tonvis med bomber, men det är den väntade markoffensiven de flesta fruktar allra mest.

Den israeliska regeringen har kallat in 75 000 reservister. Tusentals står redan mobiliserade vid gränsen.

– Vi skulle föredra en diplomatisk lösning som ­garanterar fred, men om ­diplomati misslyckas har vi inget annat alternativ än att skicka in marktrupper, sa en källa nära premiärminister Benjamin Netanyahu till Reuters i går.

I Gaza går ryktena. Stridsvagnarna tros komma in från norr och kapsla in ­befolkningen i veckor ­eller månader.

CNN skriver att 57 procent av USA:s befolkning anser att Israels attacker mot Gaza är berättigade.

Vad säger en sådan mätning egentligen, förutom att det är enkelt att svara ja ­eller nej i en opinions­mätning på andra sidan jorden?

Är det då också berättigat att flickan med den färgglada hårknuten är på världens förstasidor ­dagen därpå?

Nu hörs ett nytt stridsflyg.