Väckning à la James Bond

Först en öronbedövande krasch och sedan går larmet. På två sekunder är jag klarvaken. Drar på mig kläderna i brandmanshastighet och kastar mig mot olycksplatsen.

”Var är den, var i helvete är den?”, larmet tjuter fortfarande i öronen och paniken lurar runt garderobshörnet men snart ser jag den. Bland dammråttorna, precis intill den udda strumpan.

Den här väckarklockan, mitt nästa shoppingobjekt, låter som en våt dröm för en 10-åring som dreglar över Teknikmagasinet, men jag lovar att den även skulle få mig att vakna med ett leende. Väckningen à la James Bond funkar så här:

På given tid lyfter en liten helikopter och ger sig ut på en slumpmässig färd över rummet. Den kraschar någonstans, och för att man verkligen ska komma upp ur sängen måste man på olycksplatsen leta upp nyckeln som krävs för att kunna stänga av alarmet.

Helt igenom genialt och en given kandidat till nästa Nobelpris.

Har även funderat på mjukisklockan som väcker genom en simulerad soluppgång, men den ger jag inte mycket för. Skulle jag, som sov mig igenom en evakuering vid en jordbävning i San Francisco, vakna av lite ljus? Det krävs en rejäl bländning i stil med Carolas okristligt vita tänder i så fall.

En tredje väckarklocka som är värd att testas är den där manicken som påstås känna av vilken sömnfas man är inne i, och inom någon halvtimmesradie väcker en då man sover som ytligast. Något som ska göra att man skuttar ur sängen lika pigg som Amy Duracell Diamond.

Oavsett vilken metod det blir så måste det till något radikalt för mig och alla andra morgontrötta nattugglor.

Som en bonus kanske man rent av skulle klara av att hålla sig vaken under de utdragna Melodifestivalomröstningarna?