Glädjetårar när Nawar kom till Sverige

Susanna Nygren

MALMÖ. Tårarna rann nedför kinderna när Nawar Arouk återförenades med sin familj.

Efter två år på flykt nådde han på söndagseftermiddagen Malmö.

Aftonbladet var på plats när han klev av bussen och sprang mot familjen.

– Jag är helt överväldigad. Vi kramas och gråter. Jag har inte sett min pappa på ett och ett halvt år, säger Nawar Arouk.

Den 10 september träffade Aftonbladet 19-årige Nawar Arouk på ett fält i södra Serbien. Då hade han varit på flykt från kriget i Syrien i två år och korsat flera länder till fots. Idag återförenades han med sin familj på en parkeringsplats i Malmö.

– Jag är så lycklig. Det känns overkligt att vara framme, säger Nawar Arouk.

Nawar och ett hundratal andra flyktingar kom med färjan från Tyskland till Trelleborg på eftermiddagen. De hämtades direkt med buss av Migrationsverket och kördes vidare till ett flyktingboende vid Jägersro. Utanför boendet väntade pappa och syster otåligt. När Nawar fick syn på familjen började han springa. Det blev ett känslosamt möte där både pappa, son och syster föll i tårar.

– Jag sa ”jag älskar dig” till honom. Och att det syns att han blivit äldre, berättar Mounir Arouk, 55 år, pappa till Nawar.

Var orolig för kvinnor och barn

Trots att Nawar var elitsimmare hemma i Syrien minns han färden med båt från Turkiet till Grekland som ett av de värsta momenten. Det var en liten båt där 15 flyktingar hade trängt ihop sig. Männen fick inte plats utan fick sitta på kanterna. Nawar var väldigt rädd.

– Jag var rädd för vad som skulle hända om vi slog runt. Jag hade klarat mig men kvinnorna och barnen hade inte överlevt. Det skulle jag inte kunna leva med.

Att många barnen fanns med på flykten genom Europa var svårt att smälta. Nawar var ständigt orolig för barnens säkerhet och försökte stötta familjerna genom att bära saker åt dem.

– Det är en farlig resa. En vuxen man kan klara det men det är inte något som ett barn ska behöva uppleva, säger Nawar.

Slitit ut flera par skor

För egen del var han mest rädd när han var i Ungern. Han hade hört hur andra flyktingar blev slagna och att polisen tvingade dem att registrera sig.

– Om polisen hade tagit mig där så hade min resa varit slut.

Hans gymnastikskor ser rena ut – nästan som nya. Nawar förklarar att de är hans tredje par under resan. Eftersom långa sträckor avverkades till fots blev par efter par utslitna.

Längtar efter poolen

Sedan Aftonbladet börjat följa elitsimmaren Nawars flykt genom Europa har simklubben i Strängnäs fått upp ögonen för honom. Föreningen har lovat att ge honom träningsmöjligheter och stötta så att han känner sig hemma.

– Jag längtar till poolen. Det vore fantastiskt att komma igång med träningen igen, säger han.

Däremot kommer studierna först. Nawar hoppas att han kan plugga vidare och komma in på ett universitet. Men allra mest önskar han att livet ska återvända till det normala – som det var innan alla tvingades fly.

Saknar mammas mat

– Jag är så lycklig att han är här. Samtidigt har jag skuldkänslor. Jag har fått tillbaka min bror men många andra kommer aldrig att se sina familjemedlemmar igen, säger syster Maia Arouk, 17 år.

Sent på söndagseftermiddagen satte sig familjen i bilen för att åka vidare till lägenheten i Strängnäs. Där väntar Nawars mamma otåligt på honom. På grund av problem med ryggen kunde hon inte åka med till Malmö. Nawar saknar henne och längtar till kvällen.

– Jag ringde henne och bad om en rejäl kebab. Hon har redan börjat laga den.