”Arbetarflickan” som blev en pionjär
Publicerad 2012-04-23
Lillemor Arvidsson var en pionjär, hon var stridbar och en gräsrot i ordets verkliga bemärkelse.
Kombinationen var sällsynt lyckad.
Det känns nästan symptomatiskt att Kommunals förra ordförande Lillemor Arvidsson dör samma dag som hennes förbund avslutar en konflikt. Strejken bland privatanställda personliga assistenter tog slut samtidigt som det blev känt att hon avlidit.
För yngre läsare kan Lillemor Arvidsson vara ganska okänd. Annat var det mellan 1988 och 1995 då hon ledde LO:s enskilt största medlemsförbund, det kvinnodominerade Kommunal.
En pionjär
Hon var inte bara Kommunals första kvinnliga ordförande vilket man skulle kunna tycka kunnat inträffa lite tidigare. Redan 1955 hade dåvarande Kommunalarbetarförbundet fler kvinnliga än manliga medlemmar.
Hon var dessutom LO:s allra första kvinnliga förbundsordförande. Lillemor Arvidsson var alltså en pionjär, i flera bemärkelser.
1990 ville den dåvarande S-regeringen djupfrysa svensk ekonomi. Inflation och löner jagade varandra i en illasinnad spiral och för att få slut på den jakten ville regeringen sätta stopp för pris-, löne- och utdelningsökningar. För säkerhets skull garderade man med ett strejkstopp.
Förslaget om strejkförbud godtogs märkligt nog av alla LO-förbund - utom ett. Kommunal var mitt uppe i en infekterade avtalsförhandling och Lillemor Arvidsson och hennes medlemmar ansåg att strejkstoppets udd var riktat mot dem, mot lågavlönade kvinnor i vården.
”Arbetarflicka från Uddevalla”
Arvidsson grät av ilska och hennes känslor dämpades inte av den nybakade arbetsmarknadsminister Mona Sahlins (S) besök i konflikthögkvarteret. Det snarare försämrade.
Lillemor Arvidsson valdes in i den socialdemokratiska partistyrelsen 1990 lämnade den året därpå. Att en fackförbundsledare på detta sätt i en svår, två gånger till och med, markerade mot en S-regering var, och är, ovanligt. På det sättet var hon också något av en pionjär.
När Lillemor Arvidsson skulle beskriva sig själv använde hon följande fras, ’’en arbetarflicka från Uddevalla som har jobbat många år inom vården’’. Hon utbildade sig till undersköterska och jobbade som vårdbiträde på Uddevalla lasarett innan den fackliga karriären tog överhanden.
Bland sina medlemmar var Lillemor Arvidsson mycket populär. Deras fokus var hennes och att hon bergfast stod på deras sida fanns det ingen som helst tvekan om.
Föddes på arbetarrörelsen högtidsdag
Men ordförandeuppdraget slet på hälsan och 1995 blev Lillemor Arvidsson tvungen att lämna jobbet i förtid. Magsåret blev för smärtsamt.
Tre år senare utsåg regeringen henne till landshövding på Gotland och även där gjorde hon sig populär. Framför allt slogs hon för bättre förbindelser med fastlandet.
Maj Lillemor Arvidsson dog i går efter en kortare tids sjukdom. På arbetarrörelsens högtidsdag, 1 maj, skulle hon fyllt 69 år.