”En fantastisk väninna”

Ida Gustafsson

Birgitta Stenbergs vänner minns hennes livsglädje.

Hon vårdade sina vänskapsrelationer med hjälp av fax, telefon och mejl.

– Hon var en fantastisk väninna, säger författaren Åsa Moberg.

Hennes död meddelades på hennes facebooksida av hustrun Kerstin. Där höll Birgitta Stenberg kontakt med många av sina vänner och berättade om sitt liv.

Reflektioner efter sjukhusbesök varvas med bilder och glimtar ur privatlivet.

Vänskapen med Åsa Moberg inleddes efter att hon recenserat Stenbergs bok ”Kärlek i Europa”.

När recensionen publicerats i kulturtidskriften Fönstret hörde Birgitta av sig och tackade.

– Jag minns henne som en fantastisk väninna. Vi träffades i början av 1980-talet och har sedan dess haft kontakt hela tiden, säger hon till Aftonbladet.

”Stor författare”

Under flera år hördes vännerna per telefon eller fax och sedan även mejl.

På grund av sjukdomen gick det inte längre att mejla, så under det senaste året har de i stället träffats allt oftare. 

– Hon var så fantastisk glad och på så gott humör. Hon var glad för att få leva en så lång tid med den här sjukdomen och så var hon så otroligt väl omhändertagen. På ett konstigt sätt mådde man bättre när man åkte därifrån än när man åkte dit. Man tänkte att ”Kan det vara så här att dö?", det måste inte vara hemskt, säger Åsa Moberg.

Birgitta Stenberg har sedan romandebuten 1956 skrivit en lång rad böcker, manus och noveller. 

– Hon var en stor författare och en stor figur i så många sammanhang, som i hbtq-rörelsen bland annat.

”Fantastisk humor”

Författaren Märta Tikkanen har känt Birgitta i över 30 år och var en av hennes bästa vänner. Sedan vänskapen växte fram har de hörts varje dag.

– Jag och Birgitta har haft en mycket djup vänskap som betytt hemskt mycket för mig, säger Märta Tikkanen till TT.

När de sågs vid nyår visste Märta Tikkanen att det skulle vara den sista gången som hon träffade sin väninna.

– Hon var alldeles sig själv och hon hade en sådan fantastisk humor och närvaro. Hon var helt osentimental om sin död. "Alla ska vi ju härifrån någon gång" sade hon, säger Märta Tikkanen för TT.

”Otrolig livsglädje”

Birgitta Stenberg levde sedan hon flyttade hemifrån som 16-åring ett fritt liv. Efter andra världskriget reste hon runt i Europa och världen och lärde sig flera språk. Under ett par år på 1950-talet var hon tillsammans med kung Farouk av Egypten.

I dokumentären ”Alla vilda” som kom 2012 sökte den då närapå 80-åriga Birgitta Stenberg upp sina vänner och gamla älskare och älskarinnor från ungdomstiden. I två års tid reste filmteamet runt i världen.

– Hon hade en otrolig livsglädje, hon var fördomsfri, snäll och på riktigt en människa att bära med sig i sitt inre. Det blir som en inre påminnelse om att det finns olika sätt att leva och det är okej att leva det liv du vill. På något vis seglade hon sin egen väg, säger regissören Lisa Belfrage.

I en scen i dokumentärfilmen står teamet 04.00 på en bakgata i Rom utanför en bögklubb. I stället för att åka hem föreslår Birgitta att de ska gå in.

– Efter att ha hängt med henne blir man inte rädd för att bli gammal. Att ha den livsglädjen och respekten för andra människor och fördomsfriheten som hon hade gör att man känner att det kommer bli coolt att vara gammal.