Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Edit, Edgar

Ilskan efter katastrofen: Varningen kom åtta timmar för sent

Uppdaterad 19.09 | Publicerad 18.44

VALENCIA. När larmet gick hade delar av Valencia redan svämmats över.

Nu rasar befolkningen mot myndigheternas senfärdiga hantering.

– När vi fick varningen hade vi vatten upp till halsen, säger Irene Gil Moreno.

Följ ämnen

Med grävmaskiner och spadar försöker Irene Gil Moreno, 25, och hennes familj forsla bort leran och vattnet som trängt in i deras hus i Picanya.

Elen är utslagen och källaren översvämmad. Det lär ta en månad att få det beboeligt igen, säger hon.

– Vi måste städa allt, allt. Det är kaos. En katastrof.

Väderfenomenet Dana slog stenhårt mot Picanya när det drog in över den spanska östkusten tidigare i veckan och över 150 personer har bekräftats döda.

Irene och hennes familj forslar bort leran utanför huset.

”Det är kaos. En katastrof”, säger Irene.

”Letar kroppar varje dag”

De senaste dagarna har allt mer fokus riktats mot de lokala myndigheternas hantering av katastrofen. För åtta timmar innan de första varnings-sms:en skickades ut hade flera hus redan börjat svämmas över, enligt El País.

– Polisen letar efter kroppar varje dag. Det här är regeringens problem. De har inte berättat något för oss. När larmet gick i våra mobiler hade vi vatten upp till halsen. Det är en katastrof, säger Irene Gil Moreno.

Vägarna i Picanya är belamrade med övergivna bilar.

13-åriga Pablo och hans pappa står vid vägkanten och väntar på en bärgare ska hämta bilen de nyss hittat igen efter översvämningarna.

Han var rädd när ovädret drog in, säger han.

– Ena stunden är man glad, andra ledsen. I mitt område har vi ingen täckning, inget vatten, ingen elektricitet. Vi är så trötta, fysiskt och mentalt.

”Vi är så trötta, fysiskt och mentalt”, säger 13-åriga Pablo.

”Tomt på affärerna”

Lucia gil Cantos väntar på att hennes föräldrars bil ska hämtas av bärgare.

Mängder av frivilliga har tagit sig till området för att med sopar och spadar hjälpa till att återställa det.

På en refug sitter 25-åriga Lucia gil Cantos, som bor i området.

Hon beskriver de senaste dagarna som ”väldigt tuffa”.

– Min familj har verkligen tagit skada. Deras hus, deras bil, allt är förstört. Vi kan inte heller köpa mat eller vatten för det är tomt på affärerna. Men vi försöker hjälpa andra människor. För det finns de som inte har något hus längre.

Tycker du att varningen från myndigheterna kom för sent?

– Jag var här på morgonen när vattnet flödade och det är omöjligt att veta för vatten och naturen är grym. Men jag tror verkligen att larmet gick för sent.