Vägrar kriga mer – soldater vittnar om Gazas fasor

Innan Yuval Greens pluton gick in i Gaza slog befälhavarna fast att de inte skulle visa någon nåd. Gazaborna demoniserades: alla skulle dödas, allt skulle förstöras.

Ett år in i kriget väljer fler och fler israeliska soldater att överge armén och tala ut. Andra tar sina liv.

Förstörelsen i Khan Yunis var oöverskådlig. Byggnad efter byggnad lades i ruiner ”enbart av israeliskt hämndbegär”, enligt Yuval Green. När hans befälhavare sade till plutonen att bränna ned det hus där de varit stationerade rann bägaren över.

– Jag sade: ”Jag är inte redo att delta i det. Jag tänker inte förstöra ett hus tillhörande familjer som nu blir hemlösa”, sade den tidigare soldaten till CNN i augusti.

26-åringen säger sig ha bevittnat hur andra soldater plundrade otaliga bostäder. Många tog ”souvenirer” från palestiniernas hus, enligt Green, som säger att höga befäl officiellt tog avstånd från plundring och liknande, men inte gjorde något för att stoppa det.

28-årige Max Kresch tillbringade tre månader vid den israelisk-libanesiska gränsen innan han fick nog. Han uppger att många av hans kamrater drevs av en religiös fanatism. En soldat hävdade att det är en judisk religiös plikt att döda palestinier i Gaza – även barn.

– Eftersom de skulle växa upp till terrorister, förklarar Kresch till CNN.

När han kom hem i december drabbades han av en djup depression, likt många soldater som tjänstgjort i Gaza. Enligt Israels militär har tusentals soldater fått eller får behandling för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, eller andra psykiska problem till följd av kriget, skriver israeliska medier.

Fyrbarnspappa tog sitt liv

Minst tio soldater har begått självmord sedan krigsutbrottet i oktober i fjol, rapporterade tidningen Haaretz i maj. Sedan dess har fler gått samma väg, däribland 40-årige fyrbarnspappan Eliran Mizrahi. När han kom hem från första vändan i Gaza var han förändrad, uppger familjen till CNN : arg, tillbakadragen, otålig med barnen. Drömde mardrömmar, svettades och hade svårt att sova.

I juni, två månader efter att ha diagnostiserats med PTSD och två dagar innan han skulle återvända till kriget, tog han sitt liv.

– Han tog sig ur Gaza, men Gaza stannade kvar i honom, säger hans mamma Jenny Mizrahi.

Mizrahis kollega Guy Zaken har tidigare vittnat i Israels parlament, knesset, om hur han och Mizrahi körde över ”hundratals terrorister, döda och levande” med sin bulldozer. Till CNN säger Zaken att han lider av insomni och har slutat äta kött – det påminner för mycket om blodet och kropparna i Gaza.

– Vi såg väldigt, väldigt, väldigt svåra saker. Saker som är svåra att acceptera.

”Skjut vad du vill”

Michael Ofer Ziv lämnade armén efter två månader. Som operativ befälhavare tillbringade han dagarna stirrandes på korniga, svartvita livesändningar från israeliska drönare över Gaza. Varje dag hade han en kvot av flyganfall att godkänna. En efter en sprängdes byggnader på hans skärm, boom boom boom, som ett videospel.

Om kvällarna dök andra bilder upp i telefonen: palestinier skrikande av sorg, bärande sina dödade anhöriga i famnen.

– Du är långt därifrån och det känns inte verkligt. Du ser fordon, hus, människor beskjutas. Varje gång en byggnad rasar säger alla ”wow”, säger han till Haaretz.

– Men sedan insåg jag: det där är ett hus som rasar. Om det fanns människor där är de döda nu. Och även om det inte fanns några människor så är allt annat – tv-apparater, minnen, bilder, kläder – borta.

Michael Ofer Ziv beskriver urskillningslös israelisk beskjutning, en atmosfär av ”skjut vad du vill”.

Dödade civila

En 26-åring som ansvarade för att hitta och döda Hamasmedlemmar, av Haaretz kallad A, beskriver samma sak. Lyckades hans grupp inte hitta rätt person så valde de ut någon annan att döda, inte sällan utan egentlig vetskap om vem det var.

– De (militären) rättfärdigar det på hundratals sätt, säger A till Haaretz.

– När du till slut spränger honom i luften säger du ”nej, vi ser inga problem med att hela hans familj var i huset”.

En gång visade det sig att mannen de skulle döda inte var hemma när bomben föll. I stället dödades två kvinnor, och ytterligare ett flertal skadades. A lämnade militären när han insåg att han bröt mot både krigets lagar och sitt egna samvete.

”Rätt sida historien”

Soldaterna som väljer att lämna är fortfarande en tydlig minoritet i Israels 169 000 man starka armé. Men de blir fler och fler.

I oktober skrev över 130 israeliska soldater i ett öppet brev till premiärminister Benjamin Netanyahu och försvarsminister Yoav Gallant att de vägrar strida om ett avtal om vapenvila inte nås. Transportminister Miri Regev har krävt att alla som signerat brevet grips.

28-årige Yotam Vilk hade tillbringat över 230 dagar i Gaza när han bestämde sig för att överge armén. Han är inte orolig över följderna, säger han till CNN.

– Jag är mer bekymrad över mina moraliska beslut, mitt välmående och min förmåga att se tillbaka och känna att jag tog rätt beslut. Att jag var på rätt sida historien.

Under kriget har rapporter om krigsbrott återkommande förnekats av Israels militär, som hävdar att de utreder alla anklagelser och alltid försöker att undvika civila offer.