”Vi går ingenstans förrän Lukasjenko är borta”
Aftonbladet på plats bland demonstranterna i Minsk
Uppdaterad 2020-08-20 | Publicerad 2020-08-18
MINSK. Stämningen är upprymd – när tusentals demonstranter kräver president Lukasjenkos avgång.
Men i skuggorna rör sig säkerhetstjänsten.
– Vi går ingenstans förrän Lukasjenko är borta, säger Christina Chechenets, 21.
Tio dagar har gått sedan presidentvalet i Belarus – och folkets ilska mot den självutnämnde segraren Aleksandr Lukasjenko fortsätter att växa i styrka.
Sent på tisdagskvällen samlas tusentals människor på Lenintorget i centrala Minsk.
Kvällen är ljummen och stämningen upprymd. Folk jublar, spelar rockmusik och viftar med flaggor som om Belarus landslag vunnit en avgörande fotbollsmatch.
Men budskapen är allt annat än uppsluppet.
”Arrestera presidenten!” skriker en banderoll ut.
”Lukasjenko är mördare!” en annan.
Konststudenten Christina Chechenets, 21, har sökt sig hit tillsammans med vännerna Lena Zubaryk, 21 och Anthony Bodziai, 20.
– Vi har aldrig upplevt någon annan president än Lukasjenko. Jag tror vi bara har fått nog, säger hon och kramar det röda stearinljuset hon håller i handen.
Varje dag och varje kväll sedan valet har de varit här och protesterat.
– Vi stannar här så länge det krävs. Tills presidenten är borta och varje politisk fånge är fri.
Fler demonstranter anländer till platsen. De klappar händerna taktfast:
– Fabriksarbetarna står enade med folket!
Budskapet är viktigt, de enorma statliga industrierna har tidigare varit Lukasjenkos maktbas. Men nu går allt fler av arbetarna ut i strejk i sympati med demonstranterna.
Christina Chechenets oroar sig för två av sina vänner. Häromdagen skulle de lämna mediciner till några fångar som släppts efter att ha blivit svårt torterade. Då greps de själva, pressades ner på marken och kastades brutalt in i en polisbuss.
– De arresteras för att ha delat ut mediciner! Det här landet är inte klokt.
Stearinljuset fladdrar i kvällen. Enstaka personer ur säkerhetstjänsten rör sig i torgets utkanter, som mörka skuggor.
Christina Chechenets vet att lugnet när som helst kan brytas. Ändå säger hon att hon inte är rädd.
– Vi är unga och kan springa fort om det krävs.
