”Här ser vi solen sänka sig till ro”

En sommardröm på 15 kvadratmeter

Mellan Möjas granitklippor ligger en liten, liten sjöbod. Utanför somnar solen i fjärden under ett rosa täcke av moln.

Vilket vattenhål för rofyllda sommardagar!

Man tager vad man haver. Och det kan bli 15 kvadrat sommarstuga. Intill familjens båtbrygga låg en pittoresk, men trång förrådsbod som stundtals fått tjäna som gäststuga. Den satte Tommy Sundberg upp redan för tjugo år sedan. Han är arkitekt och i gömmorna fanns gamla fönster från 1700- och 1800-talen som han samlat på sig från gamla rivningar. Med idogt skrapande och rikligt med olja kommer de vara vackra länge än.

Enhetligt målat

Som ett långsamt plockepinn började han reda ut hur de gamla fönstren kunde sättas ihop till en enkel, men ståtlig glasveranda åt den lilla sjöboden.

– Skärgårdsandan är av en sparsmakad ­karaktär som tilltalar mig. Om man tittar på de gamla sjöbodarna ser man att de är gjorda av lappar som egentligen inte passar ihop. Men när alla delarna satts samman och målats enhetligt blir det otroligt fint, säger Tommy Sundberg.

Det var en ren slump att de blandade fönsterbågarna som Tommy samlat på sig gick att kombinera samman. Huskroppen har han byggt upp av stolpar och reglar som anpassats efter varje båge. Allt med egna mått.

Egen badvik

De antika fönstren andas klassisk empir. Med sina stora, tunna glaspartier påminner skärgårdsstugan lite om Gustav III:s Haga­paviljong. Empiren är stilren och smälter okonstlat in i örikets karga natur. Ett lunettfönster med solfjäderformat spröjs kröner dörröppningen.

Möja är en levande ö i mitten av Stockholms skärgård. Familjen Sundberg har en egen badvik som vetter mot fjärden. Vid båtbryggan lever de sina sommardagar med pyssel och salta bad. I sjöstugans kylskåp väntar fika och kall läsk.

Svalkande oas

Eftersom stugan bara används under det varma halvåret har den låtits vara oisolerad. Väggarna består endast av lockpanel på utsidan och taket är av enkupigt tegel. På insidan används den vitmålade stommen som hyllor. Här samsas pinaler som inte funnit plats förr.

Vid de två sängarna sitter tunna innerväggar för att täta mot snåla, fuktiga vindar som smyger över sjön, in genom planken.

Glasverandan vetter rakt mot norr. När solen står i zenit och steker hällarna isolerar tegeltaket mot hettan och gör stugan till en svalkande oas. Allt eftersom solen vandrar vidare över himlavalvet når eftermid­dagens långa strålar in genom rutorna.

– Det är perfekt att smyga in, bort från alla irri­terande mygg, för att se när solen till sist sakta sänker sig till ro i fjärden. Det är otroligt vackert och färggrant, ­säger Tommy.

Måste ta tid

Drömmen om den idylliska sommarutopin. Många har den, men få lyckas förverkliga den. Nyuppsmällda stugor är ofta obekvämt placerade, de står längst upp på öarnas kullar och sträcker på sig för att få en glimt av horisonten.

Charmen bor inte på höjden. Väder och vind gjorde att människor förr lade sina hus vackert nerkrupna mellan klipporna. Tommy berättar att det tar tid att locka fram den genuina känslan.

– Det går inte att sätta spaden i backen och tro att det – vips – blir färdigt med en gång. Man måste gå försiktigt fram och göra sig ­tidlös.

Ulrika Lundberg