”Jag fruktar att det kan leda till krig”

Wolfgang Hansson

PYRGOS, CYPERN. Hemhjälpen sopar bort torra löv och damm från den vackert stenlagda infarten till den lyxiga villan. En blå pool omgärdad av små palmer glittrar i solen.

Galina vet inte om hon kan bo kvar i sitt paradis när de rika får betala notan för att Cypern räddas kvar i euron.

Den ryska hemmafrun har bott 18 år på Cypern. Hon och maken har blivit cypriotiska medborgare. Hennes dotter är född här. Hennes strama ansikte och fylliga överläpp indikerar vittnar om en plastikoperation eller två.

Från den tjusiga och nästan groteskt stora villan har familjen utsikt över Medelhavet. För dem är Cypern paradiset. Med Cypern uppgörelse med EU håller familjens tillvaro på att välta över ända.

Galina är mer rädd än upprörd.

– Jag vet inte om vi kan bo kvar här, säger hon uppgivet. Vi vet inte vad som kommer att hända. Kanske måste vi sälja huset. Om det nu går att hitta en köpare.

Cypern fruktar att de tuffa villkoren som innebär att alla konton på över 100 000 euro i landets två största banker fryses och beläggs med en straffskatt vars storlek ännu inte är bestämd, ska göra att de rika utlänningarna lämnar landet. Förmodligen kommer de superrika att förlora allt mellan 40 och 100 procent av sina besparingar över 100 000.

Med sin köpkraft har ryssarna stått för en stor del av den goda ekonomiska utveckling som Cypern genomgått sedan de blev medlemmar av EU.

Två brittiska lärarinnor som vi träffar på piren är rädda att de ska förlora sina jobb.

– Vi undervisarna ryska barn i engelska. Flyttar en stor del av dem så har vi inget jobb längre.

De stora ryska tillgångarna på Cypern är ett huvudskäl till att Tyskland drivit på så hårt för att en betydande del av de rikas pengar ska betala för omstruktureringen av de två stora bankerna. Angela Merkel och andra västländer är övertygade om att en stor del av dessa tillgångar är tvättade pengar från kriminell verksamhet. Merkel vill inte använda tyska skattepengar för att rädda ryssarna rikedomar.

Men det är Inte bara ryssar som drabbas när banktillgångar konfiskeras.

Marcos och Joanna Ktori har precis varit och ätit lunch på den dyra krogen längst ut på piren. Nu står de med Medelhavet på ena sidan och marinan där lyxyachterna ligger förtöjda i rad efter rad på den andra.

Marcos driver en veterinärklinik och inte vet om han kommer att kunna betala sina anställda eller sina leverantörer.

– Frågan är vem som ska betala räkningen.

Hustrun ger honom svaret i ett ord.

– Vi. Det är inte bankerna som drabbas utan vi som har pengarna där.

Cyprioten George Neocleous har tagit med sig familjen ner på stranden. Barnen leker vid vattenbrynet. Ännu är det för kallt i vattnet för att bada.

– Min pappa jobbade 30 år i Storbritannien och byggde upp en förmögenhet på hederligt arbete som han tog med sig när vi flyttade tillbaka till Cypern. Nu kommer han att förlora en stor del av sina pengar. Jag kommer att gå miste om en betydande del av mitt arv. Varför? Vad har vi gjort för att straffas på det här sättet?

Vinden blåser undan Georges hår från pannan. Han beskriver det som händer som ett ekonomiskt krig mellan EU och Cypern. EU vågar vara tufft mot Cypern eftersom det är ett litet land som inte påverkar unionens ekonomi annat är marginellt.

– Vi offras. Jag fruktar att det kan sluta med en riktigt krig. Arbetslösheten kommer att öka och mycket av det landet byggt upp raseras. Det här visar att EU inte bryr sig om de små och svaga länderna.

Även om de rika på pappret får betala notan för att rädda Cypern kvar i euron så kommer ön alla 900 000 invånare att drabbas.

De anställda som arbetar på Laiki Bank, banken som läggs ner, kommer förmodligen att förlora sina jobb.

Skatter ska höjas och statliga tillgångar privatiseras.

Rollen som finanscentrum för de rikas pengar har vid sidan om turismen varit Cyperns viktigaste industri.

– Nu har EU över en natt förstört den, säger Natalia Pascalido. Det blir nästan omöjligt att återfå förtroendet.

Om de rika flyr Cypern tror lokala ekonomer att landet kan drabbas av en långvarig recession. Uppgörelsen som är tänkt som lösningen av problemen kan i stället visa sig vara början på verkligt smärtsamma förändringar. Cyprioterna behöver bara rikta blickarna mot grannen Grekland för att se hur illa det kan gå.

Cypern är räddat men frågan är till vilket pris?