– Vet inte hur jag ska gå vidare
Publicerad 2012-08-31
Sonen Raul, 7, dog på leklandet – inget vet hur
Malung. De bjöds av kyrkan till Leksands sommarland.
Där drunknade sonen Raul, 7.
– Ingen vet hur det hände. Jag vet inte hur jag ska gå vidare, säger hans pappa Gergis Okubazgi, 34.
Tyst öppnar Gergis dörren. I bakgrunden matas sonen Sada, 1,5 år, med gryta av mamma Rozina, 27, i köket. Också det under tystnad.
Tomheten efter sonen Raul fyller lägenheten och stramar i bröstet – även på oss som just klivit över halltröskeln.
Sedan klockan 14 den 12 juli har familjens liv stannat.
– Hans mamma kan inte sova, inte äta, säger Gergis.
Dörrarna mot sovrummen är stängda och inget vittnar om att en pojke, vars kompisar nu börjar första klass, nyss fanns.
– Hon klarar inte av att se hans saker, hans kläder eller någon bild på honom. Hon bryter ihop.
Rozina går mellan köket och vardagsrummet och tittar ner i golvet. Så fort hon sätter sig svämmar ögonen över.
Gergis och Rozina gifte sig i hemlandet Eritrea 2004. Året därpå föddes Raul. Familjen flydde från diktaturen efter att Gergis suttit fängslad för vapenvägran.
”En jättespeciell kille”
De kom till Malung i Dalarna. Först Gergis, 2009 och året därpå Rozina och Raul.
Gergis talar om honom i presens.
– Han är en jättespeciell kille. Det säger alla som känner honom. Han är så snäll, nyfiken och intelligent. När han kom till Sverige började han direkt prata svenska och fick många kompisar. Hans lärare i förskoleklassen är förvånade över att han kan läsa och skriva redan. Det är inte vi som lärt honom – han läser ju bättre än vad jag gör.
– Raul är bättre än både mig och min fru. Varje kväll vill han krama alla godnatt. Och han vill alltid skydda Sada från allt.
Leksands sommarland gav 100 fribiljetter till Malungs kommun och kyrkoförsamlingen anordnade tillsammans med Rädda Barnen en resa för en grupp på runt 50 invandrare.
Första gången vid simbassäng
Gergis jobbar som undersköterska på ett vårdhem och kunde inte följa med.
Sommarlandet har ett vattenland med flera bassänger. Ingen i familjen kan simma och Rozina hade aldrig tidigare varit vid en bassäng.
Hon befann sig med Sada på ena sidan bassängen. Plötsligt, från andra sidan, drogs Rauls livlösa kropp upp ur vattnet.
– Ingen har sett något. Ingen vet vad som har hänt. Är det någon som knuffat honom? Hade han ramlat och slagit sig innan? Hur kan badvakterna inte ha sett? Varför informerade inte kyrkan i förväg alla invandrare som inte är vana vid vatten, om att det här var en farlig plats för barn?
– Varför fick min fru sitta ensam på sjukhuset med hans nakna kropp i fyra timmar, innan jag kom?
Badvakterna förkrossade
Frågorna väller fram i en strid ström, hamnar i en loop, och tas om igen och igen.
– Jag vet inte hur jag ska gå vidare, säger Gergis, som inte kunnat jobba sedan det hände.
Polisen rubricerar fallet som "dödsfall utan misstanke om brott".
– Så kommer det vara till dess att vi fått en obduktionsrapport. Det har redan gått relativt lång tid, men det kan variera beroende på prioriteringar, säger Bo Eriksson på polisen i Dalarnas län.
Badvakterna som var på plats då pojken drunknade har mått väldigt dåligt efteråt, enligt Leksands sommarlands parkchef Mats Nobelius. Särskilt den badvakt som försökte återuppliva honom.
– Han var inte människa under en vecka efteråt och har fått psykologhjälp. Han var så nära pojken under hjärt-lungräddningen och har tagit det hela mycket hårt.
Inga vittnen såg
Parken har försökt att utreda händelseförloppet.
– Men det är ingen som vet vad som hände då pojken föll i vattnet. Det fanns inga föräldrar eller vänner med honom just då. Inga vittnen såg när det skedde. Våra badvakter försöker hålla uppsikt, men det är omöjligt att se varenda unge.
Lennart Pettersson, kyrkoherde i Malungs församling uppger att han inte vet om man inför resan diskuterade risker med bristande språkförståelse och simkunskaper.
– När en sådan här sak händer ställer man sig självklart frågan: kunde man gjort något annorlunda. Med facit i hand är det klart man skulle ha pratat mer om det, och varit en vuxen på varje barn.