Låna ut mer – få mer i bonus

Peter Kadhammar

Swedbankchefer firade med bubbel och bonusar – nu får folket betala

TALLINN-RIGA. Champagnefesten är slut.

Kvar är en flaska Gula Änkan med skrapad etikett på Handelshögskolan i Riga. Till den här skolan skickade Swedbank ett tiotal flaskor, rektorn fick en, informationschefen en, olika lärare fick också bubbel.

Det helägda dotterbolaget Hansabank bytte namn till Swedbank och firade med en bombmatta champagne över Lettland (banken vill inte uppge hur många flaskor den skickade ut).

Lehman Brothers i konkurs

Ögonblicket var illa valt. Champagnen budades ut samma vecka som den amerikanska storbanken Lehman Brothers gjorde konkurs vilket blev starten för den internationella finanskrisen.

I en kontorsmodul i ett industriområde i Tallinn sitter en man som kan hjälpa oss att förstå varför en hel stat – Lettland – är nära kollaps och varför en stor bank – Swedbank – så kraftfullt bidragit till förstörelsen.

Som alla vet dras Swedbank med i det lettiska fallet. Det innebär att svenska skattebetalare riskerar att få betala notan, tio miljarder kronor, eller 20 eller 30. Vi får se.

Hur kommer det sig att bevisligen intelligenta människor gör så vansinniga affärer som Swedbank i Baltikum?

Mannen i modulen heter Priit Poldoja. Han var tidigare vice ordförande i Swedbanks baltiska dotterbolag Hansabank och vd för dess verksamhet i Estland. Han ser ut som en ung Tommy Körberg.

Kortsynthet och girighet

När jag pratar med Poldoja och andra personer som varit verksamma i Swedbank förvånas jag över hur kortsynthet kombinerad med girighet så snabbt kan skapa en katastrof.

Swedbank uppstod ur sparbanksrörelsen och jordbrukskassorna. Fram till 2006 hette den Föreningssparbanken. Den hade rötterna i 1800-talet och var gammaldags och försiktig. Den baltiska Hansabank grundades efter frigörelsen från Sovjetunionen i 1990-talets början.

När Föreningssparbanken ville expandera på 90-talet fanns inga banker att förvärva i Sverige, däremot kunde man köpa in sig i den framgångsrika Hansabank på andra sidan Östersjön.

Tro inte att de svenska direktörerna kom puffande på cigarrer och talade om för baltiska snorvalpar hur man gör bankaffärer.

Allt gick lugnt till så länge gamle Göran Collert var ordförande. Han varnade ständigt för risker, manade alltid till försiktighet, vilket en del i banken tyckte var ganska komiskt. Förstod inte gubben att det var nya tider?

2002 gick Collert i pension och ersattes av den elegante Carl Eric Stålberg.

Han gick i skräddarsydda kostymer från Savile Row i London. Det blev flottare och fräsigare i banken. Stålberg rekryterade den nye direktören Jan Lidén och de åkte i varsin Audi A8 med chaufför. Det var lite känsligt i en bank som var så djupt förankrad i den svenska myllan. Collert hade visserligen också haft chaufför ibland, men han nöjde sig med en Volvo S80 som han förresten delade med dåvarande direktören Birgitta Johansson Hedberg.

Sådan blygsamhet var inte längre aktuell.

Det var praktiskt med limousin, säger en källa, för då kunde Jan Lidén arbeta i baksätet på morgnarna, på väg från hemmet i Tyresö till banken i stan. Bankens nye informationschef Thomas Backteman ger en annan förklaring i ett mejl till Aftonbladet:

– Vi gör löpande hotbildsbedömningar för våra ledande befattningshavare. Bilarna ska ses i det perspektivet.

Bankledningen började åka privatjet också, en Cessna Citation, flott som tusan, även detta av ”tidsbesparings- och säkerhetsskäl”.

Stämningen var uppåt

Hyran för planet var 62 645 euro år 2005, 3,3 miljoner kronor år 2006 och år 2007 kom räkningen i blandad kompott: 773 500 kronor samt 195 000 euro.

Från att ha varit en bonnig provinsbank i Sverige var Swedbank plötsligt en viktig internationell aktör. Stämningen på huvudkontoret var uppåt.

Det är en sida av saken.

Den andra är att de baltiska bankmännen inte var lika imponerade.

– De valde oss, vi valde inte dem, säger Priit Poldoja.

Genomsnittsåldern i Hansabank var 33 år, i Swedbank var den 47. En direktör i Hansabank bjöds till en kick-off i Stockholm, en sådan där tillställning där alla ska bli kompisar och få gemensam energi för framtida stordåd, och tillfrågades vad han tyckte om det.

– Som en bestraffning.

”Försök inte styra dem”

Det var visserligen Swedbank som ägde Hansabank men ibland var det som om huvudkontoret var oroligt i kontakterna med sina underställda. Det hade med åldersskillnaden att göra, och det obegränsade baltiska självförtroendet (grundat i en fantastisk tillväxt sedan Estland, Lettland och Litauen blev fria från Ryssland).

Balterna hade en air av att vara unga mirakelmän och kraftkvinnor. Inte ens gamle Collert rådde på dem. Vid något tillfälle hade han sagt: Försök inte styra de här killarna. Det går inte! berättar en före detta anställd i Hansabank.

Jan Lidén, den nye verkställande direktören i Föreningssparbanken, sa med beundran om Erkki Raasuke, som var ansvarig för utlåningen i Baltikum:

– Han är mer målfokuserad än vad jag är!

Målet var att bygga ”varumärke”. Carl Eric Stålberg drev 2006 igenom att Föreningssparbanken bytte namn till Swedbank, vilket onekligen gav en mer internationell känsla.

Målet var att växa med 20 procent om året i Baltikum och att vara lönsammare än SE-Banken och Nordea som också expanderade i området.

Innan Swedbank tog över Hansabank helt och hållet 2005 hade balterna haft en hygglig balans mellan in- och utlåning. Banken lånade bara ut 20 procent mer pengar än kunderna satte in. En finanschef såg till att obalansen inte blev större.

När Swedbank tog över försvann den lokala kontrollfunktionen. Priit Poldoja fick beskedet att han skulle lyfta luren och ringa Stockholm om han behövde mer pengar för att låna ut. Det gick bra att ringa varje dag om det behövdes.

Poldoja var nöjd. Ledningen för Hansabank koncentrerade sig på att låna ut mer pengar. Banktjänstemännen fick bonus på hur många krediter de beviljade: Ju mer pengar de slängde efter folk desto mer fick de i lönekuvertet.

I genomsnitt hade bankens anställda tre till fyra månadslöner i bonus per år. De var alltså, för sin privatekonomis skull, beroende av att banken ökade sin utlåning.

– Du måste motivera personalen. Det är nyckeln till framgång, säger Priit Poldoja.

Och balterna lånade! Under kommunismen hade ingen banklån och inte mycket annat heller. I den nya kapitalistiska världen fick de genom massiva reklamkampanjer lära sig att det är smart att låna, helst mycket och gärna till konsumtion.

Allt gick att köpa på krita – hus, bilar, teveapparater och resor. Swedbank lånade pengar på den internationella marknaden och skyfflade dem vidare till balterna.

Plötsligt hade Hansabank 70 procent mer utlåning än inlåning och obalansen blev värre för var dag som gick. Liksom andra bankmän jag talat med nämner Priit Poldoja att han började bli fundersam, men å andra sidan ”kunde vi inte neka bra kunder lån. Då hade någon annan tagit vår plats”.

Han sa upp sig i februari 2008 och har nu inlett en ny karriär, inom damunderkläder.

Skulder över öronen

15 september 2008 bytte Hansabank namn till Swedbank. Det var en dag att fira. Swedbank skickade champagne till alla tänkbara människor i Lettland.

Samma dag försattes den amerikanska banken Lehman Brothers i konkurs, det internationella finanssystemet gick i baklås, letterna stod med skulder upp över öronen och inga inkomster.

Men champagnen var god.