Svårt sjuke Mo, 7, ska utvisas till Kina

Staffan Lindberg

Sjuårige Mo lider av immunbrist.

Nu ska den benmärgstransplanterade pojken utvisas till Kina.

– Det är barbariskt. Utan sin medicin riskerar han att dö, säger överläkare Peter Priftakis.

helskärm

Allt är prydligt och ordnat i huset i utkanten av Stockholm. Snön lyser in genom fönstren, julgranen är klädd.

Sjuårige Mo springer runt med en halv lussebulle i munnen, full av liv och energi – som vilket barn som helst.

Så har det inte alltid varit.

År 2014 lämnade hans mamma Jiawei sin kinesiska hemby för att resa till Sverige med arbetstillstånd. Hon var 19 år och började i köket på en av Stockholms kinakrogar.

Efter bara några veckor upptäckte hon att hon blivit gravid i hemlandet. Restaurangen kastade ut henne och hon placerades i jourhem.

Lille Mo föddes två månader för tidigt, i november 2014. Läkarna konstaterade snart att han inte var frisk.

Mo led av svår immunbrist.

Läkarna fattade ett beslut: att genomföra en benmärgstransplantation för att rädda pojkens liv.

De första månaderna bodde Mo, Jiawei och jourmamman på sjukhuset. Därefter hjälptes de åt att vårda pojken hemma.

– Det var jättesvårt. Han hade sond och massor med mediciner, som skulle tas mitt i natten. Och varje dag behövde vi åka till sjukhuset för långa kontroller. Men även om han var jättesjuk tänkte jag att han ändå på samma gång var stark, säger Jiawei.

Mo växte till sig, men var fortfarande skör och fick inte gå ut på allmänna platser. En enkel infektion ledde till att han fick tillbringa sex veckor på sjukhuset.

Vid tre års ålder var han så pass frisk att han kunde börja på vanlig förskola.

Då hade mamma Jiaweis arbetstillstånd gått ut. Hon sökte asyl för sig och Mo, men fick nej. Det tredje och sista avslaget kom 2019, trots intyg från flera läkare och psykologer som varnade för riskerna med att avbryta pojkens vård.

Sedan dess har Jiawei och jourmamman gjort allt för att få stanna i Sverige, bland annat genom att söka upprepade verkställighetshinder.

Kort före jul kallades de till återvändarsamtal på Migrationsverket. De fick veta att de ska skickas hem så fort det är möjligt med tanke på restriktionerna.

Coronaläget är den sista tråden de klamrar sig fast i.

***

Mos surfplatta spelar svenska julsånger.

Mamman säger att den vård han behöver kostar långt mer än vad hon och familjen kan betala.

Hon reser sig, går bort till sonen i vardagsrummet och höjer volymen på surfplattan. Kommer tillbaka, böjer sig fram och säger med en viskning:

– Jag är så orolig. Jag är rädd för att han kommer att dö om vi åker tillbaka.

Hon drar lite i sin röda jultröja.

Julgranen glimmar.

Tystnaden växer.

Föräldrarna i Kina har uppmanat henne att adoptera bort Mo och hon har hotats över telefon, säger hon. Det finns en historia av våld i familjen. Någon pappa finns inte med i bilden.

***

Benmärgstransplanterade barn som Mo måste gå på screening varje år, så att eventuella skador från behandlingen upptäcks i tid. Det berättar Peter Priftakis, överläkare i barnmedicin på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Huddinge.

– Annars riskerar patienten besvär som leder till en förtidig död.

Mo får också regelbunden behandling för att han saknar antikroppar, berättar Peter Priftakis, som fått mammans tillstånd att uttala sig om pojken.

– Blir han utan medicin kan han bli allvarligt sjuk och dö.

Peter Priftakis tvivlar på att Mo kommer att få den vård han behöver i Kina.

– Det här är ett barn som är fött och uppvuxet i Sverige. Att då utvisa honom till ett land han aldrig besökt och inte har något samband med är i mitt tycke barbariskt.

Migrationsverket uppger att myndighetens uppdrag är att utreda om vård finns tillgänglig i Kina – inte om individen har råd att bekosta den.

– Enligt gällande domstolspraxis framgår att uppehållstillstånd inte kan beviljas om vård finns i hemlandet, även där vården måste bekostas av sökande själv, skriver presskommunikatören Robert Haecks i ett mejl.

***

I huset i utkanten av Stockholm kramar Mo favoritgosedjuret, en sliten grå elefant.

Han är liten till växten, men annars som vilken sjuåring som helst.

Ett förskoleklassbarn som älskar sin skola. Som nu sjunger med i julsångerna utan minsta tanke på framtiden, den långa semesterresa hans mamma förklarat kanske väntar på det nya året.

Fotnot: Läs Migrationsverket svar på frågor om Mos fall nedan.